Hallo aus Kiel!

Jag väntade på det stora klimaxet i Desperate ikväll, men det kom aldrig. Vad hände med de gamla seriemorden? Jag hejar på Edies creepy nya man som tänker mörda Katherine. Det är bra med days of our lives - spridningar inom nöjesvärlden.

Idag var det möte inför tysklandsresan, vilket gick bra, men jag fick reda på att resan kommer att pågå i fjorton timmar. Vi ska till den nordligaste spetsen i Tyskland och det tar 14 timmar att åka dit. Lägg till tio timmar så har vi kört genom hela Tyskland, Österrike, Schweiz och lite Frankrike så är vi i Val Thorens. Jag trodde inte mina öron, och sedan insåg jag att vi allihop kommer att dö. Men misströsta inte, Giese sa att det finns ett diskotek på färjan, och det är ju bra för då kan vi öva till våra kommande tyska rave-nätter. Eller? Jag ser det verkligen framför mig:
"Fjorton timmar, nej fy vad jobbigt!"
"Men det finns ju ett diskotek på färjan som vi åker med vid 2 på dagen det är ju skitkul!"
"Å diskot på Stena Line I LOVE it's my favourite! Äntligen något positivt med dit-resan."
Nej ni, så lätt ska det inte gå. Det finns dock ett medel som botar alla tonåringars rese-gnällighet. En musikspelare. Det blir en Fluffy-effekt (trehövdade hunden ur Harry Potter). Nej jag tycker faktiskt att det är väldigt mysigt att resa länge. Särskilt när man har gott sällskap! Minst 18 timmars buss om året i 8 år har satt sina spår, gemütlich!

Det borde verkligen finnas en tysk i Days Of Our Lives, varför har de inte det? De har verkligen haft allt i den serien, till och med nakna alien-tvillingar som störtade med sitt rymdskepp i Salem, men inte en tysk. Jag kan spela "Kayser", Stefanos dotter som han fick med en älskarinna på 90-talet (han vet dock inte om det, jag föddes i hemlighet för att skyddas från omvärlden) som slåss om Rex med Mimi. Jag kommer klart att vinna honom, eftersom jag är tysk.

Jag känner att den stora kopp kaffe jag drack förut för att klara av psykologiplugget har fått sina bieffekter. Jag kan inte riktigt fokusera, kanske bäst att gå och lägga sig och inse att det är omöjligt ikväll. Det har inte varit en särskilt bra dag, så en tröstande säng hade inte varit helt fel just nu. Morgondagen verkar vara ljus dock, med årsfirande på haket med tjejerna och sen en föreställning som ska bli otroligt intressant. Adios.

Feeling Good

Enligt facebook borde mina föräldrar ha döpt mig till Annie. Men det heter redan min kusin, så därför blev det Kajsa. Endast därför, jag menar, Facebook har ju alltid rätt!

Idag var det sommar. Jag har börjat gilla sommartiden just nu, den behagar mina sinnen. Det började med en underbar frukost vid halv 11 (ich liebe frühstück) och övergick sedan till en garderobutrensning som tog flera timmar. Jag hängde till och med in alla kläder i färgordning, som kommer att hålla ca 3 dagar men det känns som att man gjort lite mer nytta i alla fall. Sedan åkte jag och Gullen in till stan och gick en liten sväng i solen. Det var skönt att uppleva en varm soldag i Helsingborg, det behöver man när man legat i ide i flera månader. Införskaffade lite fina prylar också som alltid är bra att ha.

Väl hemma kom Emilia förbi, det är ju inte mer än rättvist att hon ska kolla igenom mina kläder när jag fick med mig en hel sommarkollektion hem igår. Och nu sitter jag här, utmattad för att ha försökt förstå min farbror som jag nyss pratat färdigt med. Det är otroligt att man ibland inte alls kan förstå vad en annan säger, fastän denne pratar svenska. Gnällbältet är ett otroligt språkfenomen. Jag förstår dock inte varför han kommenterade min skånska, den är ju inte så farlig. Eller?

Nu är biljetterna köpta till Beyonce i Göteborg. Detta är sjukt! Jag har sett fyra av mina drömmar inom loppet av ett år, eller ja, kommer att se dem inom ett år. Fantastic four som jag kallar dem, love it. Jag måste öva på Single Ladies-dansen. Kan ju inte åka upp med Kajsa (den andra Kajsa) och Stran som kan den och inte kunna den själv. Men det är morgondagens problem. Nu ska jag plugga psykologi, se på 2 ½ män och sedan slumra in i en ljuvlig djupsömn.

Men först! I och med att jag just nu äter russin får ni läsa den ljuva russinlåten.

Russin är så små så små
Var försiktig akta
När de ska gå ut och gå
Går de väldigt sakta
Många russin heter Knut
Andra heter Ada
När de kommer fram till slut
Blir de väldigt glada.

Dan Bornemark i all sin glory. Adios!

I see your light in the sky

Det är inte roligt att ställa om till sommartid. Det är klart skönt att det är ljusare på kvällarna, men när man ska gå upp vid 6 på morgonen (5 i vintertid) vill man helst bara sjunka genom jorden. Vädret var dock väldigt fint idag. Detta säger jag inte i brist på samtalsämne utan det var faktiskt det på riktigt! Men rätt vad det var så kom dimman och skymde solen så jag och Emilia fick dra oss in mot staden och bort från havet. När jag skulle gå hem (21.15 ca) låg dimman tätt över eskilsminne. Aldrig livet att jag går hem i det skräckfilmsvädret när vi nyss sett en thriller! Tur som det är har man världens snällaste bror som kom och mötte mig. Jag kände att jag tog mig genom hela dagen på ett fåtal meningar, effektivitet i midnattstimman.

Vad har annars hänt idag? Vi hade klagomål från grannarna på jobb, grymt onödigt klagomål som man inte riktigt orkar med när man har jobbat från 8-15 och precis är på väg ut från personalrummet. Jag repade lite med Miranda och Stran inför den artonde vid utsiktsplatsen inne på dunkers. Det är väldigt fin akustik där, och Christos (vår idrottslärare från wieselgren) kom förbi med sina döttrar och lyssnade på oss. Det var mysigt, kändes som den gamla goda tiden! Sedan myste jag och Emilia i solen vid havet, sommarkänslorna nalkas, och sen åkte vi hem till henne och kollade film. Skräckfilm. Hon har även rensat ut sin garderob och jag tror att jag har hela min sommarkollektion i en trampolinpåse just nu. Det var bara att välja och vraka, och i och med att Emilia har divine klädsmak var det den mest lyckogivande dag på länge.

Nu har jag en psykisk lycka, men en fysisk smärta. Hela min kropp värker och skriker efter vila. Det kommer att bli en god natts sömn och en morgondag full av plugg, mys och städning. En morgondag fylld av PMS med andra ord, låter inte det lockande?
En vecka kvar till påsklov, adios.

Aids-gryta

När jag kom hem var det första jag möttes av mammas röst:
"Ikväll ska jag bada aids-gryta! "
Jag visste inte alls hur jag skulle reagera, var helt nollställd. Vad svarar man på en sån kommentar? Jag hade alldeles för många frågor. Vad är det? Med vem? Hur? Vaddå Aids? Vaddå gryta? Vaddå Aids-gryta? SACRE BLEU!

Jag räddades av mitt favoritavsnitt i desperate housewives som gick i repris på dansk tv2. Det är det när det är gisslandrama i affären, väldigt fint avsnitt!

Nu ska jag pigga upp mig inför kvällen, adios.

Banana Pancakes

10:47 I skolan (för tillfället tycho brahe pga individuellt val)

Man sitter på japanskan (genomsvettig efter cykelturen, djävulsbacken är inkluderad!) och försöker komma på ett sätt att lättast kunna smita iväg från lektionen. Vips vad det är så ringer telefonen. Awkward, nej! Det var min räddning. Vi lade upp reklamfilmen till Olympiafesten på tv:n och därmed försvann 10 minuter. Jag skulle alltså smita för att göra detta, japanska är roligt det är ingenting man missar!

Nu är det lektion #2, och det är webbdesign. Vår lärare har inte kommit ännu, och vi ska gå om en halvtimme för att underhållas av nicolais elever. Roligt ska det bli! Sedan är det engalska, lunch, matteprov, och kvällen blir lugn eftersom jag ska jobba tidiga mornar i helgen. En middag på mezo med mina änglar, det tackar man aldrig nej till!

Nu står fönstret på vid gavel och vinden fläktar skönt i detta grymt dreggiga unkdatarum. Och jag har håret i en knut, vilket är underbart.

Adios!

Eftermiddagssol

Varför kan man inte bara häfta fast ögonlocken i ögonbrynen? Häftapparat är troligen universums mest underskattade uppfinning. Flera gånger har den tekniska prylen räddat mig från extrema situationer. Tänk er:

• Första dagen i skolan, och min sandal går sönder när vi äter frukost nere på lilla hörnet (måste tillägga att vi alla var bakis efter gårdagens wild personalfest), då hämtas det en häftapparat och vips så var den fast igen. Den är fortfarande hel!
• Min bh (bysthållare) med avtagbara band inte ville hålla ena bandet på plats. Det åkte ut konstant, hela tiden, och då tog jag en häftapparat och vips så var den så gott som ny! Efter tre timmar började dock metall-skiten att skava mot mitt nyckelben, men det var bra så länge det varade.

Länge leve häftapparaten!

Jag gled nog ifrån ämnet, det jag egentligen skulle säga var att jag somnade alldeles för tidigt igår. Klockan åtta låg jag i sängen, tänkte läsa i en timme innan desperate housewives men rätt vad det var så vaknade jag av min väckarklocka. Lyckades även snooza i femton minuter på grund av tröttheten, dags att äta mer järn kära vänner? Det är tur att ramlösa-parken har järn-rikt vatten. Det smakar dock skit, men nyttigt är det. Det är nog tur att jag tycker om orangeaktig lera..

Nej, ingen negativitet idag det finns inte! Första riktigt vårdagen upplevdes idag. Från isig morgonkyla till underbar eftermiddagssol. Jag, Nicole och Maria drog oss ner mot norra hamnen efter skolstadseventet (de låga förväntningarna överraskade oss) och där satt vi i några timmar i solen. Njutning på hög nivå. Om jag plockade lite disk så skulle jag få min beställning gratis sa Norman, inte helt fel det så jag drog mitt strå i dagsstacken. Eller stacken säger man nog bara? Anyhow...

Nu blev jag sugen på att skriva lite musik, konsert närmar ju sig, och i helgen blir det repetitioner i massor! Adios..

Coffee and a PQ-term

Jag sitter med en kopp kaffe framför matteboken, inte för att klara mig igenom matten utan för att jag måste vara vaken och se Desperate Housewives. Igår somnade jag vid halv 9, sov i 10 timmar vilket var den mest fantastiska sömn jag någonsin sovit. Men ack, hur kan man vara trött dagen efter? Jag förstår inte det, men det är en rytm jag ska komma in i. Halv 9 är kanske lite att ta i, men i alla fall vid tio. Då får man en god natts sömn och en uppfriskande morgon, förhoppningsvis.

Så, vad har hänt idag? Jo jag glömde nycklarna, men som tur är kan man gå till Lena i Luckan (en Olympiaikon) och hämta en liten lapp som ersätter pac-brickan till matan. Man vill ju inte gå miste om den delikata spaghettin med den legendariska köttfärssåsen som serveras där! Och våra grannar har nyckeln till vårt hus, lite creepy oh yes, så även om jag kom hem tidigare än alla andra kunde jag lätt och smidigt komma in. Teknikens under!
Det var även ommöblering i Elevrådsrummet, vilket slutresultat var bra. Mer space och jag åkte ut efter 10 sekunder på guitar hero. Jag vet, patetiskt, men det var trummor den här gången! Och vem tusan kan pricka exakt rätt när man spelar trummor på beställning, kom igen nu var lite realistiska!

Jag ska nog återgå till min mattebok och min kopp kaffe och sedan förbereda mig mentalt inför kommande Desperate Housewives-avsnitt. Men varning till alla som ska se det! Slår man på kanal 5 tio minuter för tidigt ser man sista glimten av "den rätte för Rosing" och det är samma sak som döden så gör inte det. Adios!

Förresten, blev väldigt sugen på en klassisk sommarfika. Nästan som i Stockholm (bilden), då den dagliga frukosten bestod av Espresso House-scones med tillbehör. Per och jag ser dock grymt obekväma ut på bilden, hm..