Make cupcakes not war

Efter ett underbart kvällsdopp med Dannis känner jag nu otroligt starkt för att köpa en Cupcake-tröja. Tidigare har jag haft den här fantastiska idén, men den har försvunnit när mina pengar har gjort likaså. Men nu har jag pengar, och mitt cupcake-sug har kommit tillbaka. Frågan är nu, vilken ska man välja? Hjälp mig, snälla.

Jobbet är väldigt sjukt och underhållande just nu. Inte nog med att min getingfobi har kommit tillbaka (jag hatar den!) så ska hela caféet krylla av getingar. Det måste vara någonting speciellt med cheesecaken, för jag ser hela tiden getingar sitta och jucka mot de små lingonen som dekorerar dem. Lingon har kanske en sådan effekt? Tål att tänkas på...

Chefen blev i allafall lite smått crazy av situationen han också. Efter att ha smällt ihjäl några getingar gav han sig på mig, och slog till mig med flugsmällan. Hade han inte varit min chef hade jag tagit fram min BASOKA, jag lovar till Gud att det hade hänt. Men jag vill gärna jobba kvar, och utan chef går ju inte det riktigt. Sånt som händer, jag får väl hitta lite fler offer i framtiden. Imorgon blir det mer jobb, och dagen efter det likaså. Ojojoj vad här rullar in pengar, och nu ska jag kolla lita mer på cupcake-kläder. Adios!

This is what päron are made of

Jag hade en del ljuspunkter att vänta mig när mamma kom hem från Maxi. Hon skulle ha med sig russin, grönt nagellack och ögonfransfärgning. Detta var resultatet:

• Hon glömde köpa russin.
• De hade ingen ögonfransfärgning.
• Den gröna färg hon köpte var turkos-metallic, och inte alls grön som jag ville att den skulle vara. Och som jag faktiskt bad henne om.

Suck, vad är föräldrar egentligen bra för? Jo, de köper faktiskt nya fancycars, nya fancybeds (som jag ska få i födelsedagspresent, finally!) och de vet faktiskt hur man ska få sin dotter på fancyhumör. Och det gillar vi starkt, särskilt det sista!

Fuck off

Efter att jobba hela tiden, njuter man verkligen av en heldag då man bara tar det lugnt och inte gör någonting. Igår var det en heldag på stranden, med frukost på espresso house och massor av andra mysiga sommarfaktorer. På kvällen såg jag och Miranda "barbie and the rockstars" och efter det blev jag hämtad (!!!) i vår nya bil. Märks det att man inte spenderar tillräckligt mycket tid med familjen när man inte vet om att man ska få en ny bil? Ja, snygg är den i alla fall.

Idag blir det jobb, som vanligt, och jag ber till gud att chefen inte ska jaga mig med en flugsmälla som han gjorde förra gången. Jag förstår att det är mycket getingar i caféet, men snälla, jag är inte en av dem! Jag kan lika gärna ta på mig en getingdräkt och gå runt och surra hela tiden, då hade det i allafall sett hyfsat normalt ut! Eller, ja kanske inte.

Jo förresten, tror ni inte att när vi ligger och solar rygg på stranden, så har nästan alla knytit/knäppt upp sina band så att man inte får någon vit rand på ryggen. Detta var inte det dramatiska, verkligen inte. Utan det gick förbi två gubbar som först skrek: "Och så snurrar vi ett varv tjejer!" Då Emilia svarade: "Ja, det kan du ju drömma om!" När de gick förbi andra gången skrek de: "Ja, och så ställer vi oss upp och gör vågen nu tjejer kom igen!" Vad fan tror de? Hade de inte varit biffiga, äckliga danskar hade jag jagat ikapp dem med min Basoka. Men den är på lagning efter parlino-incidenten så det hade kanske inte varit så aktuellt i allafall. Menmen, nästa gång så.

Nu har nedräkningen börjat..Sola säkert!

We just don't care...

Efter en fullkomligt underbar helg är jag nu reso för nya tag. Trodde jag iallfall.

När jag först, bakis av trötthet, jobbar från 8-15 och sedan smälter på gröningen, åker jag hem för att mötas av äckliga mögeöburkar som jag råkat glömma i en kasse på mitt rum. Det var inte vilken kasse som helst, utan en "oj!"-kasse. Det är de som är gula och skabbiga ni vet. När vi var i domsten för ca 2 veckor sen åt vi pastasallad med dressing, och det är just de burkarna som jag har råkat lägga under min säng på mitt rum. Hur lyckas man att inte känna den groteska doft som stiger från dessa burkar? Det kan bero på att jag inte har sovit hemma på fyra nätter, eller att jag är lite täppt i näsan? Jag tror på det första alternativet i och med att jag kan känna dofter i allmännhet. Dåligt förslag, jag vet, men min ursäkt är att jag sovit kanske 1 timme inatt och att jag har jobbat och att jag har cyklat hem i skållhet sommarkväll och att jag åt en förträffligt god focaccia på espresso house. Trots att man sliter och stönar inne i hörnan är det alltid en annan känsla när man kommer in för att ta en fika. En otroligt mysig känsla! För att tvärt byta ämne...

Jag, Emilia och Camilla möttes upp på gröningen för att bränna oss bruna. Det resulterade i en kille som attackerade Camillas vad i vattnet. Några andra killar som kastade en boll på oss hela tiden (Emilia skrek såklart) och sist, men verkligen inte minst: Nipple-attacks! Hursomhelst, det var kallt i vattnet, men varmt i luften så vi stormtrivdes. Jag älskar sommaren, och jag ber till den man borde be till att den är här för att stanna. Det är inte alls mindre än en månad kvar tills skolan börjar, inte alls!

Jag vill bara säga en sak: P.D.A

One man wakes up one morning on the beach, cannot know is name.

Nu äre dags! Om 3 timmar står vi i "lagunen" och sprider våra toner. Hade varit grymt roligt om så många som möjligt hade kommit, ni är så välkomna så!

Efter spelningen blir det ut och äta någonstans där man kan sitta, jag avskyr festival-matvagnar med andra ord, och sen är det tingsek och kanske Mange Schmidt. Jag har inte så lovande minnen av honom sen insparken i höstas, men man kanske kan bättra sig? Det hade varit roligt att shejka loss på glassigt, och nu ska jag säga en underbart cheesy replik: Glassigt värre!

Hm, nu blev jag otroligt sugen på glass, det tror jag allt att jag ska köpa i stan, mums. Tur att man har höga byxor idag, jag har dock haft en del ångest över det. Lite Annika Steinert-varning är det allt, men det får folk leva med. Hon är min största inspirationskälla till er som inte visste det. En stor äppelskrutt som öronhänge, säger inte det allt?

Hej svej, hårspray!

Skärpning Mozart!

Det är en annorlunda skara stammisar som kommer till Kullagatan. En klagade på allting, och vad jag har hört så gör hon alltid det. Samma dam visade alla skor hon köpt till hennes "hej jag bjuder in tanter och säljer skor"-kväll och berättade om en ännu äldre dam som hade rullator och som det var så synd om. Vid sådana tillfällen gäller det bara att stå och se snäll, intresserad och glad ut. Det är inte alltid så lätt när man inte suttit ner på några timmar, menmen.

En annan tog upp ett intressant samtal om Kent, och det var ganska givande. Hon konstaterade att de senaste skivorna var självmordsskivor men att de gamla var väldigt fina. Att höra en fancypants-dam säga "det var väl låtskrivaren som blev kickad av sin tjej" är inte en daglig upplevelse. Det var ganska roligt!

I och med att det är pride-tider så har kanal 5 dragit igång med en pride-vecka. När jag lämnade noter och lyrics hos Miranda visade hon ett program med några dockor som var gay, tecknade, och som bodde i någon gay-stad där ena delen var gay och andra delen av stan streight. Det var en underbar serie jag skrattade, och skrattade, och skrattade. Nu har jag borstat tanden och hade tänkt att jag skulle nanna lite grann. Men först vill jag att Camilla, Sarah och Emilia ska komma hem, för nu har de varit borta tillräckligt länge tycker jag. Adios!

Bilden är från för-sommaren. Stran och Jeppe.

För vi har varann

Vi är i full gång med repetitionerna, och förutom att sjunga, spela och stråka så består mitt liv av jobb, vänner och sömnlösa dagar. Jag har inte vilat på en evighet, jag minns inte sist jag sov ut ordentligt, förutom idag. Jag sov till 12, och sedan en timme vid 1-tiden. Det är en underbar känsla att sova, jag borde verkligen göra det oftare.

Jag hade en sjuk dröm inatt. Jag skulle jobba och det var vinter, och jag hade glömt min tröja. Chefen var lite smått arg och lät mig inte ha min vanliga tröja på mig, så jag fick alltså servera och göra mackor och sånt i underkläder. Det var jättehemskt, folk vägrade ge mig en fleece-filt när jag skulle plocka in uteserveringen, och det snöade. Jag blev överlycklig när jag vaknade och såg min jobbtröja hänga på en galge på min dörr. Överlycklig! Nu frågar jag dig Theo: Vad betyder drömmen?

Hm, man kan väl också säga att det har hänt en del sen jag skrev här sist. Och jag är glad och mår väldigt bra. Robert Wells har bl a skrivit signatur-melodin till OS i Peking. Grattis till honom! Det var dock mig själv jag syftade på.

Idag blir det repetition så länge det behövs. Antagligen blir det ganska sent, men vi får väl se. Om inte så ska jag hem och sova och sedan vila ut inför första arbetsdagen på kullagatan imorgon. Det ska bli roligt tycker jag, men samtidigt lite nervöst. Vi får väl se, hur man klarar sig i storstan så att säga. Have a nice day! Och jag lovar att jag ska ta mig de få minuterna och uppdatera mer regelbundet. Hej Svej!

Oh my lordie..

Wow. Ingenting att göra, vi lyssnar på musik. Dags att plocka ihop. Konstig jobbdag, men musiken är bra för en gångs skull. Min ipod. Adios!

Jag är fullt normal

Min dag har börjat väldigt bra. Fixa sig, och sedan åka till Linda och dricka thé och röka lax på hennes balkong. Trots att vädret är skit så är det hög mysfaktor att känna de svala sommarvindarna smeka mot våra kinder. Linda kommenterade nyss min poetighet, och jag ska själv tillägga att jag är stolt för den fina ordföljden jag nyss kunde framställa från min hjärna. Jag är ju så smart, säger Linda, men jag tror att det är av ren godhet och inte sanning som ploppar ur hennes mun. Nu ska hon hämta posten så nu kan jag vara en äkta mean girl och prata hur mycket skit om henne som helst. Nej, nu kom hon igen. Fan också jag som var taggad, menmen man kan ju inte få allt i världen. Verkligen inte.

Jobb idag, 7 timmars kaffekokande och mjölkskummande. Jag ser fram emot det, och efteråt blir det party party i Gantofta. Min ipod måste vara laddad tills dess, då jag avskyr att åka tåg utan Travis ringande i mina öron. Jag är på humör för Eva Cassidy för tillfället. Kanske ska binda fast Linda och hota henne att om hon inte sjunger "songbird" så ska jag ta alla hennes ciggelurer och köra upp en flaska på ett intimt ställe. Jag syftar alltså på hennes fajn äss. Okej, ni som inte vet historien kommer tycka att jag är dum i huvudet, och fullkomligt brutalt tänkande. Det kan dock vara sant, men i detta fallet finns det en historia bakom. Jag lovar, jag är inte fullkomligt galen.

Nu ska vi ut på balkongen, och ja Linda: Jag är helt säker på det!

Adios.

(Bild från i höstas på Olympia. Oj vad tider förändrar saker)

Waiting on the world to change

Istället för att bara tänka på sig själv och sina egna problem, kan man tänka på andra. Smart va? Hm, anyways. En gång när jag satt och väntade på Linda och Jocke vid ramlösatunneln orkade jag inte stå upp, därför satt jag ner på asfalten och kollade ut i det tomma intet. Efter en liten stund hör jag en röst som frågar "Har det hänt något?". Jag kollar upp och ser en tjej på kanske 13 år som kollar ner på mig med lite förstående ögon. "Va? Ehm, nej jag bara väntar på någon". "Aha okej" säger hon och går vidare. "Tack ändå" säger jag och vi ler lite åt varandra.

Hur underbart är inte det här? Främmande människor som tänker på andra och som är oroliga för någon de aldrig har pratat med eller ens sett. Det är så världen ska vara, inte någon brud som på nattbussen skriker "VAD?!" så fort man får ögonkontakt. Det lät dock väldigt cheesy det som jag skrev ovan om den omtänksamma tjejen, och det var inte så cheesy i verkligheten. Men fint var det i allafall, och ett av mina livsmål är att hjälpa en främling. Inte ett sånt mål man gör en gång och sen är det avklarat, utan sånt man gör hela tiden. Karma och "pay it forward" får vara mina inspirationer idag så får jag se hur mitt liv artar sig. Kanske borde sluta med laxen samtidigt? Äsh, en sak i taget. Have a nice day!

Hide and seek

Wow. Jag har verkligen inte tid till datorn längre. Det brukar bli som så att jag kör snabbisrundor på de olika stammissidorna, hinner knappt skriva eller läsa, utan bara kör igenom dem snabbt och sen är det off to work eller träffa lovers och annat. Man borde inte klaga, i och med att jag oftast blir otroligt rastlös när jag inte har någonting att göra borde jag vara lyckligt lottad att jag numera aldrig är rastlös eller uttråkad. Det är bara det att det hade varit skönt att läsa en bok ibland, eller se på lite vänner. Att bara sitta på sitt rum och lyssna på en bra skiva var det längesen jag gjorde, men det fungerar inte för jag har ingen cd-spelare och min dator är fucked up så den kan inte läsa cd-skivor. Där gick den drömmen i kras.

Igår mötte vi en kär partypooper som vi hade väldigt trevligt med. Hm, jag vill helst inte säga mer, inte mer än att jag och Theo höll ut. Innan avskedsfesten till Albin så möttes tjejerna upp på mezo för att säga hejdå till Emilia. Tyvärr kunde jag inte stanna så länge, men den stunden jag var där är guld värd. Det hoppas, och vet jag att de vet. Jag är så otroligt tacksam som har er, alltid där i vått och torrt. Jag vet också att jag hela tiden nämner hur otrolig tur jag har osv. Men det är så jävla sant, och jag vill inte sluta säga det. Fy fan vad lycklig jag är över mitt liv, i alla fall för stunden. Nu är det bara att flyta med och njuta av det man har, och inte tänka på det man saknar. Fast jag vill att Camilla, Ebba, Sarah och Emilia ska komma hem igen. Men det blir en reunion på helsingborgs-festivalen, som jag verkligen måste öva till. Shit, när Stran kommer hem blir det REPA REPA REPA! Och det har allt blivit så att Linus ska vara gästartist och köra "fields of gold" med moi. Det ska bli väldigt roligt tycker jag, och den här gången är inte min hals cp också. Det är ett positivt tecken tycker jag!

Nu måste jag dusha, och sen ska jag ta bussen (cyklen är inte hemma) in till stan för att träffa Ellapella, vars ben är bättre nu så hon kommer nog att komma tillbaka till vårt lilla hörn snart och göra lite kaffe. Jag har saknat henne med!

Å nej nu börjar jag sakna alla. Carolina och Lisa, Dublin (ingen person men wtf!). Nej, lev i nuet tycker jag och se inte tillbaka. Blicka framåt istället, dusch på ingång! Adios.

I can't wait 'til the day when you knock on my door

Såhär bra gick mitt uppdrag: sömn. Jag kom på saker att klaga på.

Jag vill klaga över att vi har fått tillbaka vår absolute chill-skiva på jobbet. Vad hände med de orientaliska rytmerna som livade upp vårt hörn? Jag avskyr verkligen "ta mig till havet" just nu. Så jävla jobbig! Detsamma gäller "oboy", som egentligen är en av världens bästa låtar. Måste de tracka ner världens bästa låtar genom att göra om dem till extremt fattiga covers? Vad är meningen? Och vilka är det som gör dem? Någon borde i allafall ta deras chill-skivor och köra upp dem i ***** på dem! Det ville jag ha sagt som dagens sista ord. Eller ja, det blir ju dagens första egentligen, med tanke på att det nu är tisdag. Hjälp, jag måste sova. God natt och sov gott!

Jag kom nyss på en underbar idé! Jag ska bryta mig in mitt i natten och byta alla skivor till John Legend, Travis, Red hot chili peppers och Kanye West, mohahahaha! Eller så kan jag bara göra det någon gång när jag öppnar? Jag kanske inte är så smart egentligen...Tål att tänkas på.

(Lite smått skabbig bild från Kreta. Älskar man inte sminkfria semesterdagar?)

You just walked in...

Det känns som en vana att vara ute och ränna på dagarna, för att sedan gå igenom sitt datorschema på nätterna. Det har varit mitt schema sen jag kom hem från Grekland. Det har endast gått sådär, låt oss säga tre dagar sen jag kom hem men rutiner sätter sig riktigt snabbt. Precis som parasiter.

Jag såg shutter för tredje gången med Emilia och Theo, och jag kan verkligen rekommendera att se en skräckfilm med Emilia. Hennes skrik klingar starkt i väggarna, och jag har för mig att jag har pratat om det här förut?

En tanke som har passerat min tankeväg (värsta motorvägen) under dagen, lyder som så:

Vardagen är som det bordet på mezo där ena stolsbenet är lite kortare än de andra så det vinglar när man lutar något på det. Ibland är det stablit, men helt plötsligt kan någon sätta ner en tallrik på det och då vinglar det till. Dagen är verkligen oförutsägbar. Detta låter ganska dramatiskt, men det är så det är. Det kan hända saker under en dag som ändrar hela ens liv. Det kan vara saker som får bordet att välta, men också saker som ger det stöd. I min vardag finns det alltid någon som håller upp bordet, eller lägger en träbit under det kortare benet, och det är jag väldigt tacksam för!

Nu vill jag sova och det ska jag förhoppningsvis göra snart. Adios.

Shit the same..

Upp klockan 6 på sommarlovet. Vad är det för rutin? Sommarlov är till för att man ska vila ut sig, ordentligt. Man behöver dock en del pengar, och det är min anledning till varför jag gick upp så jävla tidigt imorse. Jobbelijobb. Jag ska jobba imorgon, så egentligen borde jag gå och lägga mig nu. Men datorn har en slags dragningskraft som verkligen inte vill släppa taget. Let me go för fan.

Det är en härlig känsla att gå med två riktigt sköna brudar i norra hamn, men en ipodhögtalare som spelar "touch the sky", "cameltoe" och andra schyssta "hej jag vill ha ett soundtrack när jag går"-låtar. Ikväll var en sådan kväll. Efter middag med vin och thaimat på gröningen kom Smirran ner (Miranda+Smirnoff=Smirran) och vi gick, hon och jag och Maria, för att ta en gratisfika på eh och sedan chilla. En sommarkväll utan sol, de är så välkomna så!

Jo förresten, efter jobb åkte jag till Smirran och repade inför helsingborgs-festivalen, vilket ska bli så jävla roligt! Jag är väldigt peppad, och har jag sagt att det ska bli sjukt nice? Isåfall så gör jag det nu. Det ska bli fett nice!

Nu fungerar det att lägga upp bilder igen. Men det får bli imorgon, nu ska jag sova. Nattinatti!

You're just so selfish Jean, yes you are!

Min dag har varit underbar. En perfekt helsingborgsdag, förutom vädret såklart.

Jag åkte ner till stan och gick runt med Anna. Bara pratade och fikade och sen stötte vi även på Theo och Emil. Den andra Emil träffade vi på Olssons skafferi, där han jobbar den busy busy mannen. Efter en lång dag med skurar, skratt och tårar (vi grät inte men det passade in så otroligt bra i ordföljden) tog jag bussen hem och nu ska jag snart åka och hyra film med Linda.

Det känns verkligen när man är ifrån de man alltid umgås med annars, och de som man tycker om. Det känns väldigt mycket, men jag har haft massor av återseenden på den senaste tiden. Det bästa är nog att tjejen som har bloggen attbakacupcakes.com har börjat uppdatera igen. Senaste inlägget var i februari, men jag har varit inne på hennes blogg för att se om hon uppdaterat för att hitta lite inspiration till mitt baksug, och idag var lyckan äntligen funnen! Mamma köpte en bok full med cupcakes-recept, men jag behöver den äkta varan. Som en blogg, där någon berättar om personliga erfarenheter, inte från bonniers bokförlag. Usch nej, det gillar vi inte!

Nu är det kvällsmat. Hela familjen är samlad sen Greklandsresan, och jag har inte träffat Gustav sen vi kom hem. Det kan man tycka är konstigt,i och med att han är i källaren. We're so busy busy, eller lata. Välj själva!

(Jag stör mig otroligt mycket på att man fortfarande inte kan lägga upp bilder i inläggen. Kom igen nu blogger, get a grip!)

Love me like the world is ending

Det fungerar inte att lägga in bilder, fan jävla helvetes skit! Jag hade tänkt göra ett inlägg fyllt med massor av bilder från semestern, men det vill inte fungera. Ja, vi får väl vänta ett tag till. Hej svej!

Honey, i'm home

Hur kan man inte inleda ens hemsommar bättre än att vara bakis? Jag kan inte komma på ett annat sätt. Efter att ha varit isolerad med familjen i en vecka kände jag: Nej för fan jag måste ut! Så jag, Emilia och Theo drog till grannen och hade en trevlig kväll. Tack för den, jag behövde det verkligen!

Nu: Grekland, Kreta, Chania, Sirios Village Hotel. Hur var det? Jo, det var så underbart! Visst, det blir lite big brother-effekt när man spenderar hela dygnet med familjen (inte sex-hållet, utan med bråk) men helheten var helt underbar. Vi hade uppåt 40 grader varmt varje dag, kristallklart vatten, sjukt god grekisk mat och det grekigaste av det grekiga: Grekerna! Det finns verkligen någonting gudomligt över dem, och det känns som att man varje dag går genom antikens grekland. Brad pitt style! Jag funderade på att ta med en hem som souvenir, men vid närmare eftertanke insåg jag att det hade gått på övervikt i min resväska. All the muscles you know, de väger lätt mer än 20 kg!

Det var en del äventyr, vi åkte med båtfärd till en lagun och en borg där det hade bott 3000 munkar för några år sen. Okej, massor av år sen. För att komma till borgen var man tvungen att gå upp i ca 20 minuter för sepehöga trappsteg (stackars munkar) men det var värt det. Utsikten var enastående och det är vid en sådan stund som man inser, det är få gånger jag kommer att uppleva den här känslan i mitt liv. Andas in det mäktiga. Naturens under, det är verkligen enastående.

En lite mer weird och WTF-sak som hände var en dag när jag skulle gå till vårt hotellrum för att kolla en sak. Städerskan som städade vårt rum var fortfarande kvar och när jag kom var hon tur nog precis färdig. Okej, det var inte det här som var själva poängen, nu kommer det. Jag hade på mig en väldigt stor strandtröja som täcker precis det man vill att det ska täcka (*blink*), men min storlek fanns inte så jag köpte en som var för stor. Det är ett snöre som man spänner åt i midjan som gör att det extra tyget hänger löst framför. Det är väldigt luftigt och behagligt för en dag på stranden. Den här städerskan kommer ut, spärrar upp ögonen på min mage och skriker: OOO BABY! Och går fram och börjar klappa på min mage. När hon upptäckte att det inte fanns någon mage utan mest luft försvinner leendet från hennes läppar och hon tittar ledset upp på mig och säger: No baby? Jag stod helt förlamad och svarade: No, no baby! Hon bad om ursäkt och gick sedan iväg. Jag kallade henne för zorba-kärringen i ca 5 minuter tills mamma övertalade mig att sluta. Så lättövertalad är jag med andra ord!

Ja, jag blev inte negerkung. Men jag blev negerknekt skulle jag nog säga, och det känns bra! Det är väldigt skönt att vara hemma. Jag var inne på datorn en gång och fick hemlängtan, men det är bra nu i och med att jag är hemma igen. Duh.

Idag har jag inga specifika planer. Tänkte ringa miranda och höra om vi kan öva lite idag, vi får väl se hur det går. Okej, jag har nyss pratat med henne och vi får öva imorgon ser det ut som. Jag är väldigt peppad. Och gah vad skönt det är att vara hemma har jag sagt det? Det är det i alla fall. Välkommen hem Kajsa, tack!

På återseende

Okej, jag kommer iväg ikväll. Planet går klockan 23 så nu har jag en timme kvar i Helsingborg.
Hejdå!

Fuck you I'm a glider

Okej, de skulle ringa mellan halv 5 och fem vilket betyder att de ringer när som helst. Jag orkar inte vänta mer, det är så tråkigt. Helt pepp på att åka och sen säger de att det är något fel på planet, men att reservdelen är på väg så de ska bara ringa när vi behöver åka. Gah, palla med flygbolag? Nej tack.

Jag har varit hos Linda i lite mer än en timme och det var trevligt. Säga grattis till henne och Emilia, säga hejdå till dem och även till laxen. Det var lite sentimentalt när jag cyklade därifrån med "fields of gold" ringande i mina öron. Jag saknar en del redan och det är konstigt, det är ju bara en vecka Kajsa. Get a grip!

Jag fick nyss den värsta dejavu:n jag någonsin haft. Jag sitter vid datorn och skriver i min blogg att jag kommer att sakna någon, kollar upp mot min tv och ser en reklam där en tjej utövar yoga. Sen frågar mamma om jag tog en macka nyss, och sen kollar jag på tv:n igen och där är det en utslgning i top model. Usch vad läskigt, i min dejavu så kände jag att jag har haft dejavu på den här händelsen förut. Åh, jag älskar den här känslan man blir riktigt paranoid. Tänk om det är någon som sitter och programmerar in vad vi ska tänka och placerar tankar i våra huvuden? Sen kanske det är så att man själv tänker sina egna tankar, men att de kontrollerar kroppen. Nej, jag har för mycket tid att tänka det passar inte mig så bra! Jag behöver komma iväg nu, inte om 3 timmar utan nu! Vet inte ens om vi kommer iväg idag eller inte. Vi vet ingenting vi bara sitter och väntar och det suger. Det suger som fan!

Nu blev jag lite arg. Hej då!

De ringde nyss och sa att vårt plan var försenat, merdé! Vi måste invänta besked vid 2-tiden och troligtvis åker vi ikväll istället. Det är inget fel med det tycker jag, förutom att vi missar kvällsmat på hotellet. Det blir flygplanskvällsmat istället, oh my.

Igår var jag och Maria hos Jesper på lite rajtan tajtan, och det var supertrevligt. Skinnhandskar är verkligen ett superbra påhitt har vi konstaterat, och Zuki är supersnäll!

Nu ska jag äta lunch, och sen packa färdigt det sista. Det känns verkligen inte som att jag ska åka idag. Nej det gör det inte. I och med att det har hänt så mycket annat så har man inte riktigt hunnit längta till den här resan. Men nu är den snart här, och det ska bli underbart.

Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag hinner kanske uppdatera lite om det finns internet på hotellet, vilket jag tror att det gör, och annars så ses vi om en vecka. Vakta Helsingborg åt mig så är ni snälla. Jag återvänder som en negerkung, och inte som en blekfiskung.

Hugs and Love!

ps. Jag har bevis på att jag kan göra ringar. Ehm...Laxringar alltså. Kolla in bilden.

You look so fine and I really wanna make you mine!

Ja ni. Vad har jag gjort den senaste tiden då jag inte har haft tid för datorn kan man fråga sig?
Jobb, jobb och haft det väldigt trevligt. Jag har även grubblat en del, och jag har kommit fram till att jag måste sluta sjunga för mig själv, när jag tror att ingen är i närheten. Inom loppet av en vecka har detta hänt:

• Jag skulle ta hissen ner när jag slutat jobba och var väldigt glad, när jag är glad så sjunger jag en trudilutt. Själva trappuppgången var helt tom, och jag började nynna lite på "pda" med John Legend. När hissen kommer, och jag går mot den öppnanade hissdörren möter jag en man som ska av på den våning vi är på. Jag ler och försöker att nynna vidare lite så att det ska verka helt normalt och att jag gör så hela tiden, överallt
• När jag är själv hemma sjunger jag, och häromdan när jag trodde att mamma hade åkt för att lämna huset för gott så klämde jag i ordentligt på refrängen till "songbird". Nej, tror ni inte att dörren öppnas och att mamma har glömt en mapp hon skulle ha med sig. Jag sjunger nervöst vidare, som att det vore helt normalt.
• Så tätt inpå som idag, cyklade jag hem ifrån stan. Det finns en cykelväg mellan gåsebäck och ramlösa station som är ideal för ensamsångare. Stor väg på ena sidan, och öde soptipp på den andra. Man kan se de man kommer att möta på väldigt långt avstånd, det går alltså inte att höra den andre personen när man får syn på dem. Detta ger en gott om tid att avsluta den vers man har börjat på, underbart praktiskt. I allafall, bakom kan man alltid vända huvudet då och då och även där är det lång tid för förbipasserande att komma ikapp. Jag sjöng min nyfunna andrastämma på hide and seek, och självklart så kommer det en kille i racerfart förbicyklandes och jag blev knäpptyst, big progress. Jag hade glömt att kolla bakåt på ett tag, ojsan.
• Jag tror jag har berättat om bussen förut, och det hände för ett längre tag sen, men jag tar det igen. Jag satt vid busshållsplatsen och sjöng, trodde att jag var själv, och sen kommer det förbi en gubbe och ler. Det var allt kort och sammanfattat. Nice eller hur?

Nog om sång, imorgon blir det packning, packning och ännu mera packning. Det tar tid att bestämma vad man ska ha med sig, på sig och vad man även kommer att ångra att man inte tog med. Hur nu det hänger ihop. Jag ska även klippa mig och kanske luncha med mor min. På kvällen blir det lite rajtan tajtan, och jag ska även träffa ramlösa city bikers innan jag åker. Jag kommer att sakna Helsingborg, men samtidigt kommer jag att bli negerkung. Det kan jag drömma om, jag har alltid för höga förhoppningar på min bränna. Men jag lyckas aldrig uppnå de resultat min hjärna vill att jag ska uppstå. Dubbel Merdé!

En bra kväll har jag haft. Jag och Maria köpte kyckling, ciabatta, vindruvor, digestive och ramlösa och satte oss på gröningen i den varma julikvällen. Ja, det är faktiskt juli nu. Lite bad, lite lax och massvis av maneter. Det var fullt av dem i norra hamnen, helt sanslöst.

Sms från kvällen när jag cyklade förbi 219. i racerfart borde jag kanske konstatera, som Maria satt på:
Maria Kullving: Jävlar va du cyklar kvinna
Kajsa Sjöberg: Hahahaha
Kajsa Sjöberg: Jag är en city biker du vet...
Maria Kullving: Just det ;)