Aids-gryta irl

Efter en webbdesignsredovisning, som gick åt nedanvåningen, har jag avslutat den långa dagen med en underbar jacuzzi-vistelse hemma hos Nicole, eller aids-gryta som mamma kallar det.

Jag åkte hem till henne med Ellen för att repa lite till en viss dag, och det slutade i att vi tre och Maja (som vi mötte på Råå) åt gott, gick långsamt och badade på hennes baksida. Det är så skönt, men jag har ett stort dilemma. Jag kan inte vara i vatten alls länge. Jag tycker verkligen om det, men mina händer blir så skrynkliga. De blir det så att det gör ont till slut så jag får sitta med armarna upp i den kalla natten, och hur charmigt är det? Nej, det måste jag ändra på, får väl vänja mig helt enkelt. Jag brukar ju inte bada någonsin (förutom på stranden, I love it!) så det borde kanske bero på att jag är ovan. Vem vet inte du vem vet inte jag tralalalala.

Vi åkte även inom Råå, eller ja det sa jag ju förut, för att trösta Maria. Hon är inte ledsen men hon har gått och blivit sjuk så vi köpte ett "pensionär?! nej allvar?!"-kort till henne med lite annat smått och gott. Stackars lilla hostkvinnan. Hoppas hon blir frisk snart så att vi kan sätta Olympias fett-dag i verket.

Imorgon blir det första jobbdagen på sådär tre veckor, vilket känns ovant! Men innan dess blir det sömn och lite stan-besök. Nu måste jag verkligen försöka slita mig ifrån datorn, då jag känner att ett par fiskkrokar i ögonen hade suttit fint. Adios.

So high

Idag var det sista italienska-provet för det här året, och det gick bra! Jag träffade Anna i stan, vilket jag inte gjort på länge, och vi joinades med nära och kära för att titta på alla balande människor på sundstorget. Det var kaos, och det styrkte min anti-siesta-pepp en aning. Nu sitter säkert siesta-människor på en gräsplätt eller ser på en dålig konsert. Stackars dem! Stackars mig..

Jag filosoferar lite över helgen, vad den har att erbjuda. Den ser lovande ut, på alla sätt och vis! Jag är dock fortfarande lite jetlagad och funderar på att ta en tidig kväll, så att man samlar styrka inför kommande äventyr. Men vem vet? Adrenalin-kickar kan komma vid de mest otippade tillfällen. Vad babblar jag om? Jag ska sluta babbla och fundera lite om nästa års projektarbete. Vi pratar om att leva som trubadurer runt om Irland och leva på endast den inkomst som man får. Hade varit underbart, men vi får allt se, man måste ju komma dit också. Kanske något för ramlösa city bikers? Tåls att tänkas på. Jag lämnar er med bilder från Shanghai, en på mig och lillan och en på lillan only. Adios.

Onsdagsdepp

Jag är lite smått avundsjuk på alla resenärer som åkt till Siesta idag. Det gör ont i hjärtat när jag tittar över mitt arbetsschema, men sånt är livet. Jag ska ha den bästa helgen i mitt liv här hemma, utan alla siesta-människor och det jag kommer att vara med om kan de aldrig slå inte ens om Jude Law bor i tältet bredvid. För då kommer jag att åka dit och bo med honom, och alltså vinner jag, eller nåt.

Skolan rinner ut för tillfället, man känner att de sista arbetena lämnas in, och de sista proven skrivs i de olika kurserna. Ingen mer matte i år till exempel, eller ja, detta läsåret i alla fall. Matte c ska bli en spännande resa dock! Jag kommer heller inte att ha några fler idrottslektioner, någonsin! Kan inte förstå att det är ett år sedan som vi satt i våra klänningar vid djävulstrappan mellan ace link och svea. Och om ett år är det vi som springer runt och skriker i våra studentmössor. Det är inte okej! Men vad ska man göra? Sommaren är otroligt efterlängtad, men det blåser lite väl kallt idag kan jag tycka? Inte riktigt samma som 40 graders värme på kinesiska muren, nej inte riktigt. Men det är fortfarande skönt att vara hemma, och jag njuter fortfarande av alla gräsmattor.

Ikväll hade jag tänkt få tag på en vän som ska få en sak av mig. Sen ska jag plugga inför italienskaprovet imorgon och även smida mina antisiesta-planer. För det första vägrar jag skriva siesta som S!ESTA och för det andra ska jag ta reda på vart Jude Law befinner sig. Sen ska jag sätta upp ett tält i min trädgård och lyssna på John Legend i flera timmar, som en John Legend-festival, varför finns inte det?

Nej, ingen negativitet här hemma inte, solen skiner ju. Ut med er!

ps. Bild från kinesiska muren

Hemma

Det känns som över ett år sen jag skrev förra inlägget. Det har hänt så mycket under dessa dagarna att jag knappt kommer ihåg vad vi har gjort. Tur att jag dokumenterade hela resan, den kommer att läggas upp inom snar framtid när bilderna är inlagda och utvalda.

Vi har gjort det mesta man måste göra när man är i Kina. Vi har gått på muren, sett det himelska palatset, himelska fridens torg, world financial center of Shanghai, terrakottagravarna och massor av annat. Det har varit ett enda stort kinesiskt äventyr, och jag har älskat det! Det var den bästa resan hittills, utan tvekan!

Fast, utan att låta som en helyllesvensk, måste jag säga att det aldrig förr har känts så skönt att gå på gräs. Jag tog ett djupt andetag när vi steg av bussen och luften var så frisk och vårig. Det är skönt när det svalkar i vinden (även om 30+ inte är en siffra man ska klaga på) och skånetrafiken är behaglig till jämförelse med China air.

Det var lagom på alla sätt och vis, och jag har även packat upp min väska. Jag vet inte om det är mina föräldrar som har någon fetish för uppackning-av-väskor men det känns ganska extremt att man ska packa upp allting samma dag som man kommer hem OCH ta upp väskan på vinden. Man måste ju få varva ner så att man inte får seperationsångest, men det förstår inte de. Nästa punkt på agendan är sömn. Enligt min kropp är klockan nu 4 på natten så jag borde nog gå och lägga mig. Jag har till och med bäddat om, oj vad duktig jag har varit! Men vad jag inte förstår är var jag fått sex kuddar ifrån? Jag trodde jag hade fem, men jag har sex. Hur många kuddar har vi i huset egentligen? Jag vill ha en till. Adios.

Stensäker PlanB

Jag håller verkligen fast det jag sa om Jude Law så att ni vet det. Och för övrigt så är min pappa smart. Han sa att jag och Gustav skulle packa hälften av våra kläder i den andres väska. Varför då? Jo, ifall någon av väskorna blir försenad så har båda kläder med sig för några dagar. Bravo! Bravissimo! Honom ska vi ha!

Då pratar man om en stensäker plan b. Jag tror dock inte att den kommer att användas, då varken jag eller bruder var särskilt entusiastiska. Kan man säga stensäker? Jag måste googla det.

Jag är lite nervös nu, antar att det är resfeber. Dags att lugna ner sig genom att packa ner det sista, och lyssna på lite musik. Sen är jag redo för sängen. Och nej, stensäker är inte ett ord.

Take care!

Du pratar fint

En liten fin konversation mellan två generationer på kajpromenaden.

Jag satt bakom the tivoli vid havet på statyn (favoritställe #3) för att vänta in Emilia. Det gick förbi två gamla par som pratade högljutt om gamla minnen och liknande för att underhålla mig, det var i alla fall den slutsats som jag lyckades komma fram till. När de gått förbi lägger sig lugnet över platsen, och rätt vad det är sticker ett huvud fram från kanten av statyn som jag sitter på. Det var en av damerna,

"HEEEJ" säger hon med ett brett leende. Jag blev först rädd, sen chockad, sen glad (och fortfarande lite chockad).
Vår konversation fortsatte och hon frågade hur jag mådde, lite småprat däremellan, och till sist ifall jag väntade på min käraste. Detta fick mig att skratta. Min fantasi skenade iväg och jag fick upp smeknamn som luffetuss, hjärtegryn och äppelpaj i huvudet. Inte okej!

Det var en väldigt fin dam. Inte på ett creepy sätt, utan hon hade en fin aura. Hon sa att hon tyckte det var viktigt att de unga har det bra, och att man pratar med dem. Vi klickade helt enkelt! Vänta lite, tillbaka till icke-kursiv text.

En sak jag har tänkt på är att man tillägnar alldeles för lite tid till sig själv. Något av det bästa jag vet är att sätta mig med min ipod vid havet och bara sitta. Det är så mycket man ska tänka på hela tiden och då är det skönt att ibland koppla bort allting och bara tänka på sig själv. När man sitter där och någon frågar en ifall någonting är fel kan man lugnt säga att man mår bra. När jag svarade den här damen detta, kände jag att jag mådde bra. Orden var värdefulla, och nu menar jag inte som "Hej, hur e läget? Det är bra tack, själv? Jo det är bra"- och sen går man vidare - värdefulla. De var kraftfulla. Trots att dagen gick emot mig på många sätt så mår jag bra. Jag åker till Kina imorgon bitti, kanske därför?

Om ni ser Jude Law repetera i Helsingör under tiden jag är borta, snälla säg ingenting!

JETZT! Fazer...

Jag känner mig som Carrie Bradshaw när jag ligger här med min laptop, håret i en knut och benen upp i vädret på ett kvinnligt, men ack så sexigt sätt. Eller nej förresten, Carrie ser ju pigg och fräsh ut, själv har jag nyss sovit i tio timmar och längtar efter vad nattens sömn har att erbjuda. Hur kommer detta sig?

Jo, efter att ha haft svenska-redovisning igår, som man var otroligt spänd över, satte sig jag, Kajsa (den andre), Stran, Hanna, Evelina och Josefine på en buss mot Göteborg. Min ipod dog på vägen, fastän att jag laddade den kvällen innan. Jag kan ha fällt en tår eller två.

I Göteborg bar färden av mot Scandinavium för att se Beyonce. Det var en sjuk konsert, en show i hög klass, jag har aldrig varit med om något så effektfullt och bra. Att hon avslutade med Halo gjorde att vi lämnades i chocktillstånd. Inte blev det bättre när "the mamas" (Beyonces dua) kom in på mcdonalds efteråt. Vi dog, men återuppstod.

Vi hittade mat, en sovplats inne på centralen och väntade i tre timmar. 01:45 anlände bussen (jag hade hemsk magknip, tänkte bara säga det) och vi var hemma vid 04:30 ca. Det var nu ljust ute, vilket var en sjuk omställning. Efter 2 timmars sömn gick jag från tågaborg till skolan och skrev nationellt prov i matteB, fyra timmar. Detta var inte okej! Jag hade kunnat somna på bordet om jag tillåtit mig själv. Men istället somnade jag när jag kom hem, fram tills nu. Jag har sovit tio timmar och min kropp vill sova mer. Jag ska låta den göra det så jag orkar gå upp imorgon. Men först lite fazer mjölkchoklad, fy fan vad god den är! Adios.

Bara ett leende

Ännu en kändis kan läggas till på kajpromenadens lista, Henrik Shyffert! Har ingen aning om hur det stavas, men det är fränt! Idag kom även Ryans storebror förbi på en frapino, suck.

Kaffesump är förresten ganska onödigt när det ligger i en stor hög på marken, är härmed konstaterat.

Helgen har varit fin, tröttsam men fin, och nu tänker jag njuta av en svenska-redovisning och en rad bloggläsande. Den här låten är väldigt fin, och den slits ut på min ipod. Stackars låt.

China countdown

Helgens krafter kommer och ger mig lugn. För tillfället känns det så. Jag har kommit långt med svenska-redovisningen, men matten ligger jag efter i. Det blir kvälls-sysslan för dumma mig som inte tar tag i allt plugg när vi får det. Ack ack. Det är nu exakt en vecka tills familjen far till Kina, vilket är helt sick, och jag har googlat lite om kinesisk vett och etikett. Man vill ju ändå smälta in i landet, så gott det nu går..

• Det är okej att tränga sig, om jag har förstått det rätt. Visst stör sig kineserna på förbislingrare, men det är mer accepterat än i Sverige. Bra att veta!
• Kineser har högre ljudvolym än svenskar, och därför kan det låta som att de skriker och skäller på varandra. "Så bli inte avskräckt om någon tycks skälla ut dig, han eller hon försöker kanske endast förklara att du har vackra blå ögon."
• I Kina slåss man för att betala notan.
• Att Kineser är artigare är en myt. De kan ställa upp på vad som helst för människor de bryr sig om, men för personer de inte känner spelar det ingen större roll. Som svenskar så att säga!
• Om man har mindre barn ska man inte bli chockad ifall folk vill komma fram och ta på dem, och bära dem. Måste varna Olivia...

Sen kom det till matbiten och det var ca 5 sidor långt, jag lyckades förstå att man inte ska peka på folk med sina matpinnar, inte heller slicka av dem. Pinnarna alltså. Vad sägs om att lära sig äta med dem först? Jag måste intensivträna nu så att jag lär mig. Och efter det blir det intygsinlämning på apollo, några timmars jobb och intensivplugg. Adios.

Båghunting

Imorgon är det dags. Jag har länge vetat att jag behöver glasögon, men jag har inte tagit tag i det på riktigt. Nu visar det sig att Märy också ska skaffa glasögon, så imorgon eftermiddag är det båghunting som gäller. Habibis goes Synsam! Nej, jag vet inte vart vi ska men glasögon ska jag fanimig hitta. Sen gäller det att plugga till matteprovet på tisdag. Fyra timmars matte är väl alla sjuttonåringars högsta dröm? I en aula dessutom. Visste ni att Olympia har haft samma stolar i matsalen sen min mormor gick där? Hon tog studenten från "flickis" 1948. Det är psych.
Adios.

Jag tror att jag har börjat inse att mina
änglar åker snart.

Fin låt med Emerson Hart, ni borde lyssna på den.
http://www.youtube.com/watch?v=R6DZb13yO8w

Himlen är oskyldigt blå

Fy fan vad det blåser! I morse kunde man enkelt säga "it's raining cats and dogs!" men nu skiner solen i alla fall. Årets första riktiga vår-joggingtur ägde rum idag. Inte en lång en men ack så skönt det var. Och bland träden blåser det inte lika mycket så man kunde skutta fram på sina spänstiga ben. Vad leker jag? Mina ben är inte särskilt spänstiga och efter djävulsbacken skuttar jag bara i mina drömmar. Men det lät fint och som i en saga, så jag låter det stå kvar.

Jag ser fram emot morgondagen. För det första är det torsdag, bästa dagen i veckan, och sen är ännu ett prov avklarat. Tyska-dags med muntligt nationellt prov. Sehr Gut! Idag var det naturkunskap med blodets kretslopp, andningen och matspjälkningen. Vi skrev provet två och två, och det var faktiskt ett mycket bra system för man lärde sig otroligt mycket av varandra. Har nog aldrig kunnat så mycket om blindtarmen som jag gjort idag. Jag och Ebba la till och med till lite fina klassiska fraser runt om i vårt prov. Bredvid en bild på hjärtat skrev vi "finns det hjärterum finns det stjärterum" och bredvid en bild på matspjälkningen skrev vi "Rom byggdes inte på en dag". Ja, ibland får ens naturkunskapiska hjärnor verkligen till det, inte sant?

På tal om hjärnor gjorde vi ett äckligt experiment på naturen igår. Vi la ner en seg råtta, inte levande of course utan den som är gjord av grisrester och som smakar socker (gärna i en crazy färg), i ett glas med vatten och skulle idag se vad som hänt med den. Den var nästan helt upplöst och väldigt slimig. Luktade konstigt gjorde den också, not my cup of tea. Eller cup of rat är det kanske i det här fallet. Nej, nu har jag sömnbrist. Adios.

jämställt samhälle my ass

Trots att man hyllade solen, kändes det ganska skönt att gå ut i regnfrisk söndagskvällsväder. Igår var det en mysig kvällsfika på mezo som de gamla goda tiderna, och helgen förutom detta har varit kaotisk. Först idag har jag kunnat slappna av, sova och äta en lång frukost. I lördags jobbade jag, liksom fredagen och söndagen från klockan 8 på morgonen. Detta faktum gör inte att jag tänker: jag borde kanske somna tidigt ikväll så att jag orkar ta mig upp och jobba åtta timmar imorgon? Utan snarare: åh det låter skitroligt, men jag ska jobba imorgon, kan jag sova hos dig kanske? Jag måste lära mig tids nog, men att somna när man är riktigt, riktigt trött är en underbar känsla och jag kan tänka mig att göra om den här helgen flera gånger för att få uppleva nattens sömn igen. Jag måste dock skälla lite på Stran som skickar ett flum-sms kvart över sju på morgonen, inte okej! Tur att jag var tillräckligt trött för att somna om.

En sak jag har funderat på, är varför polishästar får gå och bajsa överallt? Det kostar flera hundra kronor i böter att kissa in public och folk blir utskällda för att de inte plockar upp efter sina hundar, men polishästar de kan göra vad de vill. Helt sjukt! Förstår ni hur mycket hästskit det var på bruksgatan? Det var som att hoppa hage jag trodde jag skulle dö. Äckligt luktade det också! Nej, Sverige kan förknippas med jämställdhet, men jämställt samhälle my ass! Och i detta fall hästarnas ass.

Vad är en match på olympia-stadion, när det ligger hästskit på bruksgatan.

God Natt!

Getingen härskar i hallen

Det har varit sjukt varmt de senaste dagarna för er som har lyckats undgå det, och det har (förutom den eviga lyckan) fört med sig alla äckliga flygfän. Jag klarar av kryp som går på marken, men de som kan flyga klarar jag verkligen inte av. Just nu sitter jag instängd på mitt rum eftersom en geting väntade på mig när jag kom hem. Jag hade nyss satt mig vid datorn, mörkt ute, och så hör jag det där surrandet. Det är värre än the grudge-ljudet! Jag skrek och sprang ner i köket för att hämta en flugsmälla och jag hittade en där det var ett jättestort hål i form av en fluga i mitten av måltavlan. Är det lönt? Att ge flugan, i mitt fall getingen, en chans? Det är människans sätt att leka saw, ganska obehagligt som om man leker med flugan, eller i mitt fall getingen. Usch nej, jag tog den gamla vita hederliga flugsmällan och sprang upp igen och kollade in på mitt rum. När jag såg getingen, som verkligen inte var liten, blev jag helt panikslagen och när den flög ut från mitt rum (rakt mot mig så att tillägga) slängde jag iväg flugsmällan och sprang in på mitt rum och stängde dörren. Sen surrade den mot min dörr ett tag, men nu är den tyst. Den väntar på mig jag lovar! Jag ryser i hela kroppen. Och ja, nu sitter jag här. Instängd. Jag har massa saker jag måste göra innan jag somnar, hur tusan ska jag kunna göra dem nu? Jag trodde inte att jag var så fruktansvärt rädd för getingar, men antagligen är jag det. Tycker verkligen inte om det för jag kommer inte att kunna ha mitt fönster öppet på flera månader om det ska vara på detta viset. Jag får väl skaffa en baotaspindel som äter upp alla flygfän, det skulle i alla fall bota min rädsla för getingar. Spindelskräck däremot det ska man inte ta upp. Dags att leta fram ett flugsmällsliknande redskap och ge sig ut på äventyr. Jag behöver bara gå tio meter och sen tillbaka för att vara i säkerhet. Om jag inte hör av mig på ett tag kan ni kanske ana vad som har hänt. Adios.

Om Kajsa, Geting, Flugsmälla hade varit alternativen i sten sax påse, undrar vem som tagit vad?