Hallo aus Kiel!

Jag väntade på det stora klimaxet i Desperate ikväll, men det kom aldrig. Vad hände med de gamla seriemorden? Jag hejar på Edies creepy nya man som tänker mörda Katherine. Det är bra med days of our lives - spridningar inom nöjesvärlden.

Idag var det möte inför tysklandsresan, vilket gick bra, men jag fick reda på att resan kommer att pågå i fjorton timmar. Vi ska till den nordligaste spetsen i Tyskland och det tar 14 timmar att åka dit. Lägg till tio timmar så har vi kört genom hela Tyskland, Österrike, Schweiz och lite Frankrike så är vi i Val Thorens. Jag trodde inte mina öron, och sedan insåg jag att vi allihop kommer att dö. Men misströsta inte, Giese sa att det finns ett diskotek på färjan, och det är ju bra för då kan vi öva till våra kommande tyska rave-nätter. Eller? Jag ser det verkligen framför mig:
"Fjorton timmar, nej fy vad jobbigt!"
"Men det finns ju ett diskotek på färjan som vi åker med vid 2 på dagen det är ju skitkul!"
"Å diskot på Stena Line I LOVE it's my favourite! Äntligen något positivt med dit-resan."
Nej ni, så lätt ska det inte gå. Det finns dock ett medel som botar alla tonåringars rese-gnällighet. En musikspelare. Det blir en Fluffy-effekt (trehövdade hunden ur Harry Potter). Nej jag tycker faktiskt att det är väldigt mysigt att resa länge. Särskilt när man har gott sällskap! Minst 18 timmars buss om året i 8 år har satt sina spår, gemütlich!

Det borde verkligen finnas en tysk i Days Of Our Lives, varför har de inte det? De har verkligen haft allt i den serien, till och med nakna alien-tvillingar som störtade med sitt rymdskepp i Salem, men inte en tysk. Jag kan spela "Kayser", Stefanos dotter som han fick med en älskarinna på 90-talet (han vet dock inte om det, jag föddes i hemlighet för att skyddas från omvärlden) som slåss om Rex med Mimi. Jag kommer klart att vinna honom, eftersom jag är tysk.

Jag känner att den stora kopp kaffe jag drack förut för att klara av psykologiplugget har fått sina bieffekter. Jag kan inte riktigt fokusera, kanske bäst att gå och lägga sig och inse att det är omöjligt ikväll. Det har inte varit en särskilt bra dag, så en tröstande säng hade inte varit helt fel just nu. Morgondagen verkar vara ljus dock, med årsfirande på haket med tjejerna och sen en föreställning som ska bli otroligt intressant. Adios.

Feeling Good

Enligt facebook borde mina föräldrar ha döpt mig till Annie. Men det heter redan min kusin, så därför blev det Kajsa. Endast därför, jag menar, Facebook har ju alltid rätt!

Idag var det sommar. Jag har börjat gilla sommartiden just nu, den behagar mina sinnen. Det började med en underbar frukost vid halv 11 (ich liebe frühstück) och övergick sedan till en garderobutrensning som tog flera timmar. Jag hängde till och med in alla kläder i färgordning, som kommer att hålla ca 3 dagar men det känns som att man gjort lite mer nytta i alla fall. Sedan åkte jag och Gullen in till stan och gick en liten sväng i solen. Det var skönt att uppleva en varm soldag i Helsingborg, det behöver man när man legat i ide i flera månader. Införskaffade lite fina prylar också som alltid är bra att ha.

Väl hemma kom Emilia förbi, det är ju inte mer än rättvist att hon ska kolla igenom mina kläder när jag fick med mig en hel sommarkollektion hem igår. Och nu sitter jag här, utmattad för att ha försökt förstå min farbror som jag nyss pratat färdigt med. Det är otroligt att man ibland inte alls kan förstå vad en annan säger, fastän denne pratar svenska. Gnällbältet är ett otroligt språkfenomen. Jag förstår dock inte varför han kommenterade min skånska, den är ju inte så farlig. Eller?

Nu är biljetterna köpta till Beyonce i Göteborg. Detta är sjukt! Jag har sett fyra av mina drömmar inom loppet av ett år, eller ja, kommer att se dem inom ett år. Fantastic four som jag kallar dem, love it. Jag måste öva på Single Ladies-dansen. Kan ju inte åka upp med Kajsa (den andra Kajsa) och Stran som kan den och inte kunna den själv. Men det är morgondagens problem. Nu ska jag plugga psykologi, se på 2 ½ män och sedan slumra in i en ljuvlig djupsömn.

Men först! I och med att jag just nu äter russin får ni läsa den ljuva russinlåten.

Russin är så små så små
Var försiktig akta
När de ska gå ut och gå
Går de väldigt sakta
Många russin heter Knut
Andra heter Ada
När de kommer fram till slut
Blir de väldigt glada.

Dan Bornemark i all sin glory. Adios!

I see your light in the sky

Det är inte roligt att ställa om till sommartid. Det är klart skönt att det är ljusare på kvällarna, men när man ska gå upp vid 6 på morgonen (5 i vintertid) vill man helst bara sjunka genom jorden. Vädret var dock väldigt fint idag. Detta säger jag inte i brist på samtalsämne utan det var faktiskt det på riktigt! Men rätt vad det var så kom dimman och skymde solen så jag och Emilia fick dra oss in mot staden och bort från havet. När jag skulle gå hem (21.15 ca) låg dimman tätt över eskilsminne. Aldrig livet att jag går hem i det skräckfilmsvädret när vi nyss sett en thriller! Tur som det är har man världens snällaste bror som kom och mötte mig. Jag kände att jag tog mig genom hela dagen på ett fåtal meningar, effektivitet i midnattstimman.

Vad har annars hänt idag? Vi hade klagomål från grannarna på jobb, grymt onödigt klagomål som man inte riktigt orkar med när man har jobbat från 8-15 och precis är på väg ut från personalrummet. Jag repade lite med Miranda och Stran inför den artonde vid utsiktsplatsen inne på dunkers. Det är väldigt fin akustik där, och Christos (vår idrottslärare från wieselgren) kom förbi med sina döttrar och lyssnade på oss. Det var mysigt, kändes som den gamla goda tiden! Sedan myste jag och Emilia i solen vid havet, sommarkänslorna nalkas, och sen åkte vi hem till henne och kollade film. Skräckfilm. Hon har även rensat ut sin garderob och jag tror att jag har hela min sommarkollektion i en trampolinpåse just nu. Det var bara att välja och vraka, och i och med att Emilia har divine klädsmak var det den mest lyckogivande dag på länge.

Nu har jag en psykisk lycka, men en fysisk smärta. Hela min kropp värker och skriker efter vila. Det kommer att bli en god natts sömn och en morgondag full av plugg, mys och städning. En morgondag fylld av PMS med andra ord, låter inte det lockande?
En vecka kvar till påsklov, adios.

Aids-gryta

När jag kom hem var det första jag möttes av mammas röst:
"Ikväll ska jag bada aids-gryta! "
Jag visste inte alls hur jag skulle reagera, var helt nollställd. Vad svarar man på en sån kommentar? Jag hade alldeles för många frågor. Vad är det? Med vem? Hur? Vaddå Aids? Vaddå gryta? Vaddå Aids-gryta? SACRE BLEU!

Jag räddades av mitt favoritavsnitt i desperate housewives som gick i repris på dansk tv2. Det är det när det är gisslandrama i affären, väldigt fint avsnitt!

Nu ska jag pigga upp mig inför kvällen, adios.

Banana Pancakes

10:47 I skolan (för tillfället tycho brahe pga individuellt val)

Man sitter på japanskan (genomsvettig efter cykelturen, djävulsbacken är inkluderad!) och försöker komma på ett sätt att lättast kunna smita iväg från lektionen. Vips vad det är så ringer telefonen. Awkward, nej! Det var min räddning. Vi lade upp reklamfilmen till Olympiafesten på tv:n och därmed försvann 10 minuter. Jag skulle alltså smita för att göra detta, japanska är roligt det är ingenting man missar!

Nu är det lektion #2, och det är webbdesign. Vår lärare har inte kommit ännu, och vi ska gå om en halvtimme för att underhållas av nicolais elever. Roligt ska det bli! Sedan är det engalska, lunch, matteprov, och kvällen blir lugn eftersom jag ska jobba tidiga mornar i helgen. En middag på mezo med mina änglar, det tackar man aldrig nej till!

Nu står fönstret på vid gavel och vinden fläktar skönt i detta grymt dreggiga unkdatarum. Och jag har håret i en knut, vilket är underbart.

Adios!

Eftermiddagssol

Varför kan man inte bara häfta fast ögonlocken i ögonbrynen? Häftapparat är troligen universums mest underskattade uppfinning. Flera gånger har den tekniska prylen räddat mig från extrema situationer. Tänk er:

• Första dagen i skolan, och min sandal går sönder när vi äter frukost nere på lilla hörnet (måste tillägga att vi alla var bakis efter gårdagens wild personalfest), då hämtas det en häftapparat och vips så var den fast igen. Den är fortfarande hel!
• Min bh (bysthållare) med avtagbara band inte ville hålla ena bandet på plats. Det åkte ut konstant, hela tiden, och då tog jag en häftapparat och vips så var den så gott som ny! Efter tre timmar började dock metall-skiten att skava mot mitt nyckelben, men det var bra så länge det varade.

Länge leve häftapparaten!

Jag gled nog ifrån ämnet, det jag egentligen skulle säga var att jag somnade alldeles för tidigt igår. Klockan åtta låg jag i sängen, tänkte läsa i en timme innan desperate housewives men rätt vad det var så vaknade jag av min väckarklocka. Lyckades även snooza i femton minuter på grund av tröttheten, dags att äta mer järn kära vänner? Det är tur att ramlösa-parken har järn-rikt vatten. Det smakar dock skit, men nyttigt är det. Det är nog tur att jag tycker om orangeaktig lera..

Nej, ingen negativitet idag det finns inte! Första riktigt vårdagen upplevdes idag. Från isig morgonkyla till underbar eftermiddagssol. Jag, Nicole och Maria drog oss ner mot norra hamnen efter skolstadseventet (de låga förväntningarna överraskade oss) och där satt vi i några timmar i solen. Njutning på hög nivå. Om jag plockade lite disk så skulle jag få min beställning gratis sa Norman, inte helt fel det så jag drog mitt strå i dagsstacken. Eller stacken säger man nog bara? Anyhow...

Nu blev jag sugen på att skriva lite musik, konsert närmar ju sig, och i helgen blir det repetitioner i massor! Adios..

Coffee and a PQ-term

Jag sitter med en kopp kaffe framför matteboken, inte för att klara mig igenom matten utan för att jag måste vara vaken och se Desperate Housewives. Igår somnade jag vid halv 9, sov i 10 timmar vilket var den mest fantastiska sömn jag någonsin sovit. Men ack, hur kan man vara trött dagen efter? Jag förstår inte det, men det är en rytm jag ska komma in i. Halv 9 är kanske lite att ta i, men i alla fall vid tio. Då får man en god natts sömn och en uppfriskande morgon, förhoppningsvis.

Så, vad har hänt idag? Jo jag glömde nycklarna, men som tur är kan man gå till Lena i Luckan (en Olympiaikon) och hämta en liten lapp som ersätter pac-brickan till matan. Man vill ju inte gå miste om den delikata spaghettin med den legendariska köttfärssåsen som serveras där! Och våra grannar har nyckeln till vårt hus, lite creepy oh yes, så även om jag kom hem tidigare än alla andra kunde jag lätt och smidigt komma in. Teknikens under!
Det var även ommöblering i Elevrådsrummet, vilket slutresultat var bra. Mer space och jag åkte ut efter 10 sekunder på guitar hero. Jag vet, patetiskt, men det var trummor den här gången! Och vem tusan kan pricka exakt rätt när man spelar trummor på beställning, kom igen nu var lite realistiska!

Jag ska nog återgå till min mattebok och min kopp kaffe och sedan förbereda mig mentalt inför kommande Desperate Housewives-avsnitt. Men varning till alla som ska se det! Slår man på kanal 5 tio minuter för tidigt ser man sista glimten av "den rätte för Rosing" och det är samma sak som döden så gör inte det. Adios!

Förresten, blev väldigt sugen på en klassisk sommarfika. Nästan som i Stockholm (bilden), då den dagliga frukosten bestod av Espresso House-scones med tillbehör. Per och jag ser dock grymt obekväma ut på bilden, hm..

Coffee and a Cigarette

Jag känner att min kropp protesterar för minsta rörelse just nu, men mitt samvete säger att jag måste göra klart labbrapporten och bokredovisningen. Det är sjukt hur man kan vara så sliten i kroppen, jag menar, 6 timmars dans + 5 timmars sömn + 5 timmars jobb = pain in the *ss. Men ack så tillfredsställande! Jag har fått ett erbjudande att åka till Malmö på kaffeutbildning om några veckor, i mitten av april för att vara mer exakt, och det ska bli roligt! Man hör så mycket om "huvudkontoret i Malmö" hit och dit men nu kommer jag verkligen att förstå vad det innebär. Härligt med lite spänning i vardagen till och från!

För det första så undrar jag vad som hände med den fina solen som stod uppe på himlen för några dagar sen. För det andra så borde jag lägga mig i sängen, utan att sova, och räkna till 1000 för att bli avslappnad. Men jag vet att jag kommer somna då så jag skippar det. För det tredje så ska jag införskaffa lite bra musik som jag hörde igår (Kajsa knows her thing, the other Kajsa alltså) så att jag kan uppdatera min låtlista som senast uppdaterades februari 2008. Döm inte, vissa låtar är tidlösa!

Tills vidare får ni njuta av lite bilder från fredagen. Adios.

Sunday morning

Innan jag sätter mig på bussen ner mot norra hamnen för att smutsa ner mina naglar med kaffesump, måste jag skriva av mig.

Var på film-fest i fredags då jag, Nicole och Maria var den fantastiska Titanic-trion. Ovanligt många som kan massor av repliker från den filmen måste jag säga; "Jack, come back!" "Var e Sven?" "On the outside I was smiling, but on the inside, I was screaming" osv.. Jag tror jag ska se den filmen snart, har tröttnat lite på Back to cold mountain. Nej det har jag inte alls, fick just ett riktigt sug efter den filmen. Där har vi mitt söndagsnöje!

Igår var det födelsedagsfirande för Kajsa, Filip, Ernst och Yasmine (inte födelsedag för henne, hon flyttar ut). Det var en underbar lägenhet med utsikt över kärnan, hamnen, city. I och med att det var Kajsa, Filip, Ernst och Yasmine som höll i det lilla firandet så dansade man i sex timmar. Jag har väldigt ont i benen och fötterna, but it was so worth it!

Nu hinner jag inte skriva mer, men jag kan nämna att jag hittade en speldosa uppe på vinden (ett mirakel att det går att hitta någonting där över huvud taget) och när jag hörde melodin blev jag ett barn igen. Det kändes som en film där någon går upp på en vind och sen hittar den någonting den minns från barndomen, sen rätt vad det är står det en man bakom i mask och yxa som dödar henne. Sen flår han henne, och låtsas vara henne i all evighet ända tills det börjar lukta äckligt i huset. Men då flyttar föräldrarna ut och flickan är död på vinden i all evighet. Tur att inte det hände mig! Fast vem vet, kanske är han där mannen med masken som sitter och skriver just nu?

På bussen ska jag lyssna på No Doubt - sunday morning. För det är söndagsmorgon!

It's a beautiful day

"WHERE HAVE YOU BEEN?!" för att citera mrs. Weasley i Harry Potter och hemligheternas kammare.

Det har varit några sjuka dagar, väldigt sjuka. Men jag behövde den här dagen som var idag. I skinande solsken gick jag ner mot city (halv 12, då skolan slutade) och åkte hem en snabb liten vända. Väl nere i stan igen köpte jag fika till elevrådsmötet på ica (notera mitt underbara rim) och satte mig utanför dunkers för att vänta in Äkkzl und Märy. Där träffade jag Patrik och Sven, sjukt sköna boys som pluggade på sundsgården. Sedan gick den omvända HarryPotter-trion (Äkkzl, Märy und Kayser) upp mot olympia för att hosta ett litet elevrådsmöte. Trevligt, efter det gick jag ännu en gång ner i stan för att träffa brudarna och snacka skit.

Jag är som lyckligast de första varma dagarna på året. Det är då man inte mår dåligt över någonting! Visst, man har mycket i skolan och man har olika bekymmer. Men när man sitter i solen, med musik i öronen och bara tittar ut över omgivningen försvinner allting. Vad gör det om hundra år egentligen? Några visa pojkar sade till mig (Sven och Patrik) att om man kan, så ska man. Ett nytt sätt att tänka för mig, och i sommar ska jag lära mig att stå på händer. Inte helt omöjligt aight?

Dags att ha lite maskerad-ångest inför imorgon tror jag, adios.

ICountryProblems

De senaste två dagars största ilands-problem:

"Åh det är så störigt att min mobilkameras självutlösare försvinner när man tagit en bild, så måste man ställa in det på nytt!" - WT

"Men bläcket i pennan stannar inte kvar på det glansiga pappret, det bara flyter rundor så störigt!" - BT & ST

Jason, it's okay!

Är det verkligen så smart att gå genom en mörk Ramlösapark, när man dagen innan sett Fredagen den 13:e? Svar = NEJ.

Igår blev det en snabb fika efter jobbet med Stran (eller Strrrrrrrån som Axel säger) och Emil och sen var det bara att sätta sig framför skrivbordet. Det är jobbigt att plugga när man vet att det inte har ett slut. Man jobbar och jobbar men det känns inte som att man blir färdig med någonting. Då är det bra med lite pauser, så vid halv 11 (kvällen) gick jag till parken för att möta Nicole. Jag trodde inte att jag skulle vara så rädd. Jag klarade av att gå till soprummet, åka ner i personalrummet och gå hem från bussen själv utan att få panik. Men att gå på en stor, upplyst grusväg, omringad av stora träd och av mörker, så blir man inte så Jason-pepp. Inte för att man någonsin skulle vara pepp på att möta en retarderad, psykiskt störd eremit, som dessutom är en seriemördare på heltid. Men ändå!

Jag överlevde trots allt, och idag är en ny dag.

• Städa Rummet
• Plugga svenska, engelska, japanska, italienska, nk, psykologi
• Rensa ut garderoben
• Jobba
• Konsert på Multiteket

Hade det varit sommar hade jag nu sjungit "vilken härlig dag", men när jag kollar ut försvinner all min glädje. Det får bli en annan gång istället. Adios!

Y Y W W

Det var fint väder idag, lite växlande molnighet, men ändå svalt och skönt. Ibland tittade solen fram bakom molnen och då blev det ännu varmare, vilket var trevligt om man satt på en plats som var vindstilla. Temperaturen låg på någonting jag inte vet, men jag kollar upp det på hd:s hemsida nu... Okej jag fastnade på facebook såhär en halvtimme senare menmen. Jag var heller inte ett dugg seriös med den här inledande texten jag var bara tvungen att se om det gick att hålla en konversation enbart om dagens väder. Sjukligt tråkig!

Efter en underbart, lagom kort, skoldag åkte jag och en god vän ner till Österns Pärla för att äta lunchbuffé. Do not try this at home! Jag kunde knappt gå efteråt så gott det var! Alltså, jag åt för mycket. Konstigt nog, fick vi plats med en kopp kaffe på espresso house i hamnen. Hur lyckas man?

Nu har jag råkat komma förbi en gammal klassiker. Om någon kunde skriva en sådan låt till mig, då vore jag en lycklig kvinna!

Telenor tror

Det är ganska jobbigt att bli jagad av en telenor-kille på knutpunkten när man ska hem efter en lång dag. Man har gått i skolan från 7.45-15.30 och sen jobbat i tre timmar. Då orkar man inte stanna för att vara artig med sin lökiga självuppfattning, utan man går ju bara vidare.
"Ursäkta, hey, du!"
"Ja?"
"Vad ringer du med för operatör?"
"Ja, jag har faktiskt telenor!" (nickar mot ställen)
"Jaså? Kontantkort eller abonnemang?"
"Abonnemang!"
"Hur länge har du haft det?"
"Länge!"
"Aha men du kom hit så ska jag visa lite grejer för dig!"
"Nej tack det är bra."
"Jo, kom nu!" (han gick efter mig)
"Nej jag har bråttom!"
"Det här går snabbt bara några minuter.."
"JAG MÅSTE HEM!!"
Sen var jag tvungen att vänta utomhus i tio minuter tills det att bussen skulle komma, allt för att undvika telenor-stalkern.

Förstår de inte att man inte är intresserad? Visst, det är ett grymt ouppskattat jobb men ibland orkar man inte med människor som är så otroligt påträngande. Man måste kunna säga nej utan att de trycker sig på en med erbjudanden och frågor. Det känns som att man är tillbaka på smågatorna i Egypten, ingen ro ingen vila.

Innan jag går och lägger mig hade jag tänkt uppdatera er lite om Olympiafesten. Affischer och biljetter kommer inom tre dagar, så det börjar dra ihop sig nu. Reklamfilmen spelas in om en vecka, den kommer bli succé! Ja, förhoppningsvis i alla fall. Dags att packa väskan, morgonspinning imorgon för bövelen.

Adios!

That's so cheesy!

Ja, dagen började bra i allafall. Jag kunde inte somna igårnatt, och det resulterade i att jag var superseg i vårt lilla hus. Jag orkade inte åka till skolan utan en kopp kaffe, och därför missade jag bussen. Jag var supersen till italienskan, pinsamt sen, så det blev ingen italienska. Sen flöt det väl på som vanligt antar jag, tråkigt som få men ack så lönsamt. Efter skolan blev det lite repetition hos Miranda inför söndag, då vi kommer att spela på multiteket. Det gick sådär, vi kom inte särskilt långt eftersom vi fick trevligt fikbesök av inte så små som K, M, M och F. Espresso House på knutpunkten var nog glada när de fick en beställning på över 400 kr, mitt i rusningen. Ack nej, ibland är man allt besvärlig!

Jag har haft lärorika dagar de senaste som passerat, både positivt och negativt. Idag lärde jag mig allt om trippelbindningar inom organisk kemi, och igår lärde jag mig att man inte ska ha ett smalt skärp till löst sittande-hög midja-jeans. Jag har en annan syn på livet.

Det är så jobbigt, när man får massor av reklam-fönster på msn. Man råkar trycka på dem när man egentligen ska klicka av dem, och vips så är man mitt uppe i ett cheese-doodle-race. Hur lönt är det på en skala? Jag tänkte bara kolla vilka som inte har ett liv den här tisdagskvällen och rätt vad det är så åker jag skidor på ett par ostbågar. Och jag som hatar ostbågar! Paret som satt bakom oss på tåget till Köpenhamn krängde ostbågar, fy fan vad nasty det var. Det luktade i hela kupén, eller vagnen ja kalla det vad ni vill. Sjukt äckligt! Usch det är friterad ost ihop pressat och sen har man rullat det i ostpulver, kletat in det i ännu mer ostcreme, sen lite smält ost och sen friterad det igen. Det är verkligen ost! Minns ni den ostreklamen där det sitter massa tanter klädda i olika färger, på en ostfest, och kollar på osthyvlar. Sen kommer en tjej in med ostbågar och då vill alla ha det istället så blir en av ost-tanterna väldigt arg. Konstigt att hon blev arg när den dumma ostbåge-tanten pestar ner atmosfären med ostbåge-doft? Nej fy skam, att hon inte skämdes! Ost av allt, kan de inte bara fritera pesto det hade varit så himla mycket godare. Pesta funkar till allt, åt det på en cookie i Frankrike. Efter lite övertygning och placebo-effekt var det faktiskt gott!

Adios!

Denna ljuvliga natt

Vilken bloggtorka! Det är inte sant, hur har detta gått till? Jag måste göra en rivstart, och sprida lite nyheter om den bästa kvällen i mitt liv. Eller i alla fall top 3. Here comes PDA!