Dan före Valledan

Dan före Valledan. Hjälpans Jävlar vad fort tiden har gått! Ja, man kan nog aldrig få nog av att säga det, men jag kan säga det lite till.. Tiden har gått så himla fort!

Hade tänkt packa ner allting nu, så att det är färdigt och så att jag kan gå och lägga mig så snabbt som möjligt. Är verkligen dödstrött, och det är inte bara kläder den här gången utan massor av nödvändig skidutrustning som ska med. Alltid bra att ha en packlista i dessa lägen! Men ja, jag är dödstrött.

Jag fick höra ett skämt häromdagen som var ganska underhållande. Eller ja, skämtet var inte särskilt roligt men själva händelsen var sjuk. Några elever på skolan hade fått i uppdrag utav psykologin att göra någonting ovanligt och se hur människor reagerar. Dessa elever gick på en buss och spred ut sig på olika platser, och en kille satte sig bredvid en annan kille. (Hittills är det sanning, inte en del av skämtet. Det kommer nu!)
Kille: Hej, är det okej om jag berättar ett skämt?
Offret låtsas som att han inte hör.
Kille: Jo det var såhär, att det var en liten flicka som hette Lisa, och hon älskade julen över allt annat! Hon älskade jultomten, snön, maten, stämningen, all musik...(han pratade på i evigheter om hur mycket Lisa älskade julen).. På självaste julafton sprang Lisa till julgranen för att öppna sina julklappar, men där fanns inga. Då frågade hon sin pappa: "Pappa, var är alla mina julklappar?" och pappan svarade: "Men Lisa, du har ju Cancer!"
(Slut på skämt, nu kommer verkligheten).
Offret, som inte sagt ett ord på hela skämtet fnös till i ett försök att hålla tillbaka sitt skratt och de satt sedan tysta bredvid varandra.

Ja, varför inte? Kanske man borde testa nästa gång man har lite smått tråkigt på en lång bussresa? Imorgon är det en 24-timmars bussfärd, kunde det passa bättre? Sportlov people, embrace it!