One nation under a groove

Efter mycket sömn, att stort avsked, en stor frukost och en stor dos medicin sitter jag och tar mig an engelskan. Man tror att man kan vila ut sig när man är sjukling men det har man inte tid med med det schemat man har. Dagen är allmännt deppig, då jag för det första är sjuk och för det andra så väcktes jag av en bror som jag i sömndvalan kramade hejdå. Nu är han snart i Berlin den rackaren, vilket bestämdes säkert igår kväll. Känns lite konstigt att han inte kommer att bo hemma längre, fast å andra sidan ska jag snart som fan ta mig an hans rum, innan han hinner ändra sig.

I dessa dagar, då man borde gräva ner sig, är det musiken som hjälper en. Jag lyssnar nu på en födelsedagspresent jag fick av en vän som heter "kajsas disco" på Olivias dammiga, gamla cd-spelare. För att locket ska hållas stängt måste jag tejpa ner det, vilket ser sjukt roligt ut bland alla glittriga klistermärken. Det är verkligen en discospelare, och det är verkligen den musik som på pricken gör en glad. Man kan inte vara ledsen när Sister Sledge sjunger "ring my bell" med ett plinkande ljud i bakgrunden som kommer fram var fjärde takt. Underbart!

Det är dock lite svårt att skriva en engelska-uppsats till musiken, så undvik det och dansa istället. Det ska jag göra nu, adios.