Dan före dopparedan

Imorgon är det dags. Nu ska jag ta mig iväg på en lång åktur och besöka Skånes hjärta, Hässleholm. Den här helgen är den Skånes hjärta, annars skiter jag i vilket om jag ska vara ärlig.

Alla babesen åkte idag, men jag är tvungen att vara i skolan vid 2 imorgon. Lång och skön sovmorgon för min del blir det, man måste ju ha sin skönhetssömn innan man åker in i skabbtown. Jag lämnar fräshboda och beger mig mot skabbtown, det känns inte så jättebra, men samtidigt så gör det det. It's time to have some fun om man säger så, fun in the sun.

Jag måste bara berätta om några läskiga saker som hänt den senaste tiden på mina bussturer. I och med att jag inte har åkt buss på länge så känns det som att det nu slår tillbaka på mig på något sätt, lite creepy. Jag har 2 saker att säga, känns som när man räckte upp handen i fyran, och jag börjar med en gubbe.

Jag satt på bussen och hade magknip, och kände att jag behövde sätta upp mina fötter på sätet framför. Jag satt på ett tomt fyrmanna-säte så det var bara att köra på tänkte jag. Några hållplatser senare kommer det på en gubbe som sätter sig några säten framför mig, vänder sig om och ler mot mig, kollar sen ner på mina fötter och skakar negativt på huvudet, fast fortfarande leende. Han slutade inte så jag blev generad, log tillbaka och satte sakta ner mina fötter. Jag trodde att han nu skulle låta mig vara, men nej! Han gick fram och lutade sig läskigt nära och sa: "Du är så söt så, men det där tynger ner dig nåt så fruktansvärt!" "What?" tänkte jag. Men jag svarade: "Hihi, tack." Varför sa jag tack? Han gav mig inte någon uppenbarelse eller så, vad hade jag att tacka honom för? Jag blev mer arg, han vet ju inte om att jag har magknip! Usch, gamla människor är plus och minus måste jag säga. Detta var ingen biggie egentligen, det andra är lite värre.

När jag är själv vid busshållsplatsen brukar jag sitta och sjunga lite för mig själv. Men man håller klart utsikt åt både höger och vänster för att se att ingen oönskad kommer. Rätt vad det är, när jag sitter och sjunger på "songbird" så kommer det förbi en man som rastar sin hund, och jag hade inte märkt honom! Han kollar mot mig och säger "Åh så fint!" och sen går han vidare. Jag dog. Konstigt att jag sitter här nu, men jag dog. Jag ska aldrig mer öppna min trut vid busshållsplatser igen.

Som sagt, siesta imorgon. Jag har lovat fyllesamtal till Fanny och Sarah, men det är bara att beställa via sms eller något sånt om ni vill ha ett. Jag har en fyllesamtals-service vet ni, lite som eskort fast inte lika komplicerat. Dags att packa det sista. Adios!