Public Display of Affection

tisdag, maj 6

I'm sorry, you don't know how lovely you are

Jag har sällan mått så dåligt som jag gjord igårkväll. Allting slog mot en, och jag ville bara gräva ner mig i sängen och dö. Men, det kunde jag inte för jag måste säga att jag älskar fortfarande livet, trots allt det jobbiga som hör till.

Idag gick jag upp i god tid, för jag somnade med blött hår, och det var inte katastrof när jag vaknade. Och därför har jag nu ca en timmes ledig tid. Detta är nog den enda lediga tiden på hela dagen skulle jag tro. Först skola, hoppas vi slutar tidigare, och sen är det jobb fram till kvällen. Sen hemåt, jag ska inte sätta mig vid datorn direkt utan plugga.

Datorn är ett medel för att slippa plugga, och om jag säger till mig själv: "Nix Pille!" så kanske jag lyckas hålla mig borta från den. Jag är inte längre en sotare för er som bryr er, och det känns bra. Nu ska jag packa jobbsupplies, ha en bra dag allihopa. Min kommer bli kämpig.

Inga kommentarer: