En kund kom in och pratade med sin väldigt osäkra och stakiga engelska. Var det tyska han pratade med sin familj? "Ich kann deutsch sprechen" nickade jag, och hoppades att han inte skulle skratta ut mig. "JAAAA" utbrast han och beställde hej vilt och jag förstod honom. Han förstod även mig, och jag kom på mig själv säga "JAA" flera gånger, helt sanslöst. Att man utsätter sig för den förödmjukelsen, det är otroligt!
Jag smakade en ny marabousort innan som hade någon grön färg på sig. Kan den ha hetat amigo? Det var i alla fall snacks i chokladen som gav den en lite smått salt smak, det var underbart! Fy fan vad gott, varför har man inte kommit med den iden när jag skulle vara nyttig? Salt och choklad, mamma mia! Åh nej, jag har glosor och tecken och bisatser i dativform som jag måste plugga in. Scheisse vad språket tar öfver ibland. Det är roligt att skriva i gammel-svenska. Bara så att ni vet det.
Igår skulle jag hyra sweeney todd, och trög som jag är så hyrde jag sweeny todd: den gamla versionen. Just det, den utan johnny depp och den utan musik. Menmen, den får väl la ses någon annan dag. Nu ser jag hur hiragana kallar på mig, adios.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar