Dagen i all ära:
Bakis går man hem från Emilia, borde verkligen inte visa mig på offentlig plats, då min åsyn är en fara för allmännheten.
Åker in till stan, lunchar med Maria och Miranda. Jobbar. Får mängder av besök på jobb-dagen, trevligt. Får sluta tidigare. Missar bussen till husensjö. Träffar en knarkare på busshållsplatsen som jag pratar med. Jag blir frälst. Åker till min kusin som fyller år. Och vet ni vad jag gör nu, jag sitter och pluggar på hans födelsedag! Är inte det sjukt? Jag skäms väldigt mycket, men jag har inte tid annars. Mitt ansikte är ihopfallet och jag ser ut som en zombie, och nu krossades ett glas.
Men tillbaka till min frälsning. Jag och den här tjejen pratade om allt mellan himmel och jord, inga fördomar, och det var någonting som verkligen har satt sitt spår. Jag känner mig frälst, fastän jag inte är troende. Frälst av en knarkare, såpass!
Nu ska jag återgå till plugg, och sedan tillägna tid åt min käre familj och släkt, som jag älskar. Adios.
Public Display of Affection
lördag, oktober 18
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
det där minns jag att du snackade om den kvällen :D
Skicka en kommentar