Public Display of Affection

torsdag, oktober 2

the road is long, with many winding turns

Jag har ju sagt åt mig själv att inte titta på "nära och kära", eller "prime" som den heter på engelska, då jag alltid blir lika hjärtekrossad. Hur kan man inte falla för Bryan Greenberg? Först ger de oss honom som en omtänksam tonårspappa i one tree hill, och sedan som en ung, passionerad konstnär som gör allt för kvinnor i nära och kära. Det är inte fan inte rättvist! Dags att komma ner på jorden igen, men det är ju inte lika roligt. Just nu vill jag bara drömma mig bort till det man själv tycker är det ultimata, och till det som man vet att man aldrig kommer att få i verkliga livet. Peter Jöback till exempel, när jag hörde att han var bisexuell var det ett dämpat hallelujah inom mig. Men sedan sa en annan att han garanterat var homosexuell och då föll min värld samman, än en gång. Jag funderar dock på att se honom på hans julturné iallafall. Ska bara hitta någon som tycker om Peter Jöback, de är inte många måste jag medge. Kanske lite lättare än att hitta någon som lyssnar på Tommy Körberg dock, och jag hittade faktiskt en! Menmen, skitsamma.

Nu ska jag fila naglarna, mina flickiga plikter, och sedan ska jag nanna kudden. Det låter creepy men vi har sagt så ändra sen jag var liten och det betyder ingenting mindre än att jag ska sova. Jag har min käre far att tacka för dessa fina västmanländska uttryck. Idiotas! Sov sött allesamman, najtinajti.

Inga kommentarer: