Min egna lilla version av den svenska nationalsången går att läsa i rubriken till detta inlägg. Just så känns det att vara hemma. Jag kommer inte att kunna berätta allting som har hänt, men jag kan säga att jag saknar alla våra habibis:
Machmoud, Tarek, Tahem, Flafchmed -aka Hisham-, Photographer, Italienarna (egentligen Ryssar), Roberto und so weiter...
Nu är det dags att liva upp Sverige, och det första jag ska göra imorgon är att gå på ett efterlängtat step-pass. Kan inte det vara något för samhället? Att man piffar upp vardagen lite med ett par fitta lår tror jag hade passat Helsingborg perfekt. Watch out bitches!
Annars var det personalmöte tidigare under kvällen. Först och främst får man hälsa Peter välkommen, och sedan kanske man kan göra reklam för alla våra nya te-sorter. Mums vi hade te-kalas och det var så att man brände sönder organen, för att citera Sofie. Men spännande ska det bli, men nu är jag stressad över den stora klädhögen som ligger på mitt golv.
Jag orkar inte bry mig, sängen ser otroligt ensam ut. Vi ses och hörs babes. Sayonara!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar