Public Display of Affection

tisdag, november 11

A monkey needs to dance and so do you

Jag håller med inläggsrubriken. Alla behöver dansa. Världen hade varit en underbar plats ifall allesamman bara hade träffats och dansat. Istället för att kriga hade man löst svåra konflikter genom att just dansa, vilken stil man än föredrar. Jag hade nog satt upp ett antal regler dock, med den viktigaste att alla vuxna ska dansa pardans. De ser så sjuka ut när de dansar själva, no offence men det stämmer! Vuxna människor, då menar jag alltså människor som är äldre än 40 (ingen åldersnoja här inte) har vuxit upp till disco, och det leder bara till en enda slutdestination eller hur? Scheisse, jag är sugen på någonting sött. Läskigt att jag blev det när jag pratade om disco, anyhow. Disco is da shit.

Idag var japanska steg 1 och 2 på en manga-utställning på Louisiana. Det var trevligt, förutom att vi fastnade på tåget (dörrarna stängdes och vägrade öppnas igen), fick gå 15 minuter med blöta fötter och piskande regn fallandes över oss, bevittnade små pojkar som kollade in erotik-manga avdelningen med lycka i ögonen, försökte förstå en film som var oförståelig, fick halvt springa hela vägen tillbaka till tågstationen för att hinna med tåget, inte kunde betala med svenskt electron-kort på varket miss coffee eller 10 kr-affären (grym plunta för endast 20 dk!).
Men som sagt, annars var det hur trevligt som helst!

Miss Coffee var en väldigt mysig restaurang, och där jobbade en väldigt mysig servitör. I had an iGasm! Roligt ord, det ska användas mer. Ingenting kan förklara någonting bättre än just ordet iGasm. iGasm is da shit!

Okej, men i grund och botten så ska vi alla dansa och få iGasms. Är vi överrens? Dåså, adios!

Inga kommentarer: