Telenor tror

Det är ganska jobbigt att bli jagad av en telenor-kille på knutpunkten när man ska hem efter en lång dag. Man har gått i skolan från 7.45-15.30 och sen jobbat i tre timmar. Då orkar man inte stanna för att vara artig med sin lökiga självuppfattning, utan man går ju bara vidare.
"Ursäkta, hey, du!"
"Ja?"
"Vad ringer du med för operatör?"
"Ja, jag har faktiskt telenor!" (nickar mot ställen)
"Jaså? Kontantkort eller abonnemang?"
"Abonnemang!"
"Hur länge har du haft det?"
"Länge!"
"Aha men du kom hit så ska jag visa lite grejer för dig!"
"Nej tack det är bra."
"Jo, kom nu!" (han gick efter mig)
"Nej jag har bråttom!"
"Det här går snabbt bara några minuter.."
"JAG MÅSTE HEM!!"
Sen var jag tvungen att vänta utomhus i tio minuter tills det att bussen skulle komma, allt för att undvika telenor-stalkern.

Förstår de inte att man inte är intresserad? Visst, det är ett grymt ouppskattat jobb men ibland orkar man inte med människor som är så otroligt påträngande. Man måste kunna säga nej utan att de trycker sig på en med erbjudanden och frågor. Det känns som att man är tillbaka på smågatorna i Egypten, ingen ro ingen vila.

Innan jag går och lägger mig hade jag tänkt uppdatera er lite om Olympiafesten. Affischer och biljetter kommer inom tre dagar, så det börjar dra ihop sig nu. Reklamfilmen spelas in om en vecka, den kommer bli succé! Ja, förhoppningsvis i alla fall. Dags att packa väskan, morgonspinning imorgon för bövelen.

Adios!