Jag är en lergök

Efter ännu mer syv-snack om högskolor och projektarbeten åkte klassen ner till dunkers för att se en utställning om keramik. Det slutar alltid i lerhörnan då man får bygga och kladda bäst man vill, precis som det slutade i Llouisisana i våras när vi var där med japanskan.

Hur mycket konst och intressanta utställningar det än finns, som i Louisiana till exempel, hamnar man alltid i den lilla lekhörnan med de små färgglada pallarna. Kommer man någonsin att bli vuxen? Där går man, aderton år, och finner sig själv i att göra en pizza av leran (capricciosa såklart) och sedan dela ut slicar till människorna runt omkring och ropa "mamma mia!". Även de vuxna finner njutning när de håller sina barn sällskap och lyckas sysselsätta sig själv i en timme eller två utan problem, våran lärare idag till exempel.

Nej, oavsett om passets siffror gör en äldre för varje dag som går kommer man, eller i alla fall jag, att fly till leran vid alltför ointressanta tillställningar. Nästa stopp blir nog Höganäsfabriken, där man alltid var när man var mindre. Älskar att gå och titta på alla koppar i olika färger men av samma modell, det är precis som gina tricot!

Övrig totalt meningslös fakta om lera är att kladdkaka faktiskt heter mudcake på engelska, oh yes!