En faders visdomsord

Jag har alltid varit lite rädd för vårt område när det är mörkt. Det finns mängder av små gångar och stora buskar som kan gömma vad fan som helst i sitt mörker och under sin grönska.

Det värsta är när man går hem från bussen på nätterna. Nerverna är lugna ända tills den stunden då busschauffören stängt dörrarna och kört därifrån, då tystnaden lägger sig. Det är en obehaglig tystnad som får en att titta bakåt otaliga gånger för att försäkra sig om att man inte är förföljd. Och då ska vi inte prata om parkeringen! Alla garagen ser skräckinjagade ut där de står uppradade och man vet inte vad som finns där inne. Hjärnan kan fantisera upp de värsta sakerna när man är rädd, trots att man inombords skriker åt den att sluta.

Jag kommer aldrig att glömma vad pappa sa en gång när jag berättade att jag såg en man gå och titta upp i himlen när jag kom gåendes på natten (02:30).

"Om du bara visste vad man kan få se om man ställer sig gömd i ett fönster på nätterna i sådana här områden, det tror man inte!"

(Pappa är för övrigt den som en gång sa "Kajsa, mörker är bara lite mindre ljus!" när jag låg och beklagade mig över att han släckte lampan.)

Nej vårt område består av en sandlåda med tusentals lekande barn (overkill) och skvallrande, nyblivna mammor och pappor som står och klipper häcken i bar överkropp. Ungefärligen så, fast ändå får jag creeps längs hela kroppen så fort solen går ner och man går ensam genom mörkret.

Sista biten slutar alltid med att mitt hjärta slår så snabbt så att jag tvingas att springa. Men vad gör det, lite motion har väl aldrig skadat?

Autumn leaves

Löven har redan börjat falla, sedär sedär! FAN VAD ILLA! Sommaren har ju nyss kommit och jag har kanske legat på stranden sisådär 3 gånger i Helsingborg. Det är inte rättvist!

Tio saker som är dåliga med hösten:

• Man kan inte ha bara ben för det är kallt
• Man kan inte äta glass för att det är kallt
• Det luktar inte gott när man går i en park
• Det finns ingen rea i affärerna
• Man kan inte sjunga "sommar och sol" utan man måste sjunga "one of us is gonna die young"
• Alla svenska relityserier som "grannfejden" och "sjukhuset" har säsongspremiär
• Man kan inte fika på uteserveringar om de inte har infravärme (och vilket café har det?)
• Ordet "grill" försvinner från det svenska språket
• Alla klär ut sig till Jigsaw och Samara på samma kväll och skrämmer varandra, my worst nightmare!
• Man är antingen för varm eller för kall, det finns inget mellanting.
  

Det som är lustigt är att hösten är en av de vackraste årstider, då man blir lugn inombords och varvar ner efter sommarens hektiska livsstil. Jag tycker inte om hösten när det är början av den och man kommer på att man har tagit sommaren för givet, men efter ett tag brukar jag upptäcka att jag nog är en liten höstmänniska ändå. Mysiga filmkvällar och fikor, kläderna och stearinljusen.

Ja, det suger just nu men det blir ljusare tider fastän de verkar blir mörkare och mörkare för varje dag som går.

Hittade lite bilder som är tagna från förra hösten när vi var i Stockholm och såg Coldplay. Kvalitén är som den är men det var mobilkamera. Detta är ett exempel på ett BRA höstminne.

Sleepyhead

För det första vill jag säga att jag inte tycker om att alla åker, i och med att jag är så jävla nostalgisk av mig. Ebba och Camilla är borta i ett år till. Karro, Marielle och Danne kommer aldrig göra kaffe på lilla hörnet igen. Min käre bror flyttar till Berlin om några få veckor, vilket är lite mindre synd med tanke på att jag ska göra extreme home makeover på hans rum och bosätta mig där. Det värsta av allt måste vara att Jude Law numera inte befinner sig i Helsingör, det känns i hjärtat.

På tisdag kommer tyskarna, och vi ska ha ett viktigt personalmöte på kvällen som min käre tysk troligen får följa med på. Det går nog bra så länge alla pratar tyska, man måste ju visa respekt. Nej men imorgon blir det städa städa städa för hela slanten. Som mitt rum ser ut nu kan man INTE ha några inneboende. Inte för att hon ska bo i mitt rum men ändå, pinsamt!

Den här helgen har tröttat ut mig totalt. Det är dags att sova nu känner jag. Adios.

Jude is in the air

Det första vi fick göra på matten var att skriva en diagnos från matte b-kursen för att se hur mycket vi kom ihåg från vårterminen. Min skalle stod nollställd nästan 100% av den där diagnosen. Detta är inte okej! Jag kommer att få ett helvete med matten, och inte har man tiden till att fokusera på matte endast med alla andra ämnen som springer hack i häl. Det är tur att tyskarna kommer på tisdag så att man kan få ett avbrott i skolstarten lite smidigt.

Vi hade en gathering idag för att bestämma vad vi ska hitta på med tyskarna, men vi kom inte så värst långt med tanke på att det inte finns jättemycket för minderåriga att göra i våran stad. Bio, laserdome, bowling, grillkvällar, finns det någon som har ett annat förslag så snälla säg? Helsingör är ett måste men vi får inte lov att ta dit dem för deras försäkring gäller inte i Danmark så ifall någonting händer blir vi halshuggna. Ack ack, det är illa.

De hade säkert fått åka om de hade kommit den här veckan med tanke på att Jude Law är där för tillfället. Igår hade Albin och Frej sett honom bli intervjuad på ett café i Helsingör (i en grå t-shirt, tight) och jag tackade nej till erbjudandet att följa med dem tidigare under dagen. VARFÖR gjorde jag det? Om jag bara hade vetat..

Nu ska jag byta om till något som passar till detta väder, och sedan ska jag cykla ner till stan och köpa knappar till en jacka och titta runt på en höstjacka. Hösten ligger i luften det lovar jag er!

Adios..

Jag är en lergök

Efter ännu mer syv-snack om högskolor och projektarbeten åkte klassen ner till dunkers för att se en utställning om keramik. Det slutar alltid i lerhörnan då man får bygga och kladda bäst man vill, precis som det slutade i Llouisisana i våras när vi var där med japanskan.

Hur mycket konst och intressanta utställningar det än finns, som i Louisiana till exempel, hamnar man alltid i den lilla lekhörnan med de små färgglada pallarna. Kommer man någonsin att bli vuxen? Där går man, aderton år, och finner sig själv i att göra en pizza av leran (capricciosa såklart) och sedan dela ut slicar till människorna runt omkring och ropa "mamma mia!". Även de vuxna finner njutning när de håller sina barn sällskap och lyckas sysselsätta sig själv i en timme eller två utan problem, våran lärare idag till exempel.

Nej, oavsett om passets siffror gör en äldre för varje dag som går kommer man, eller i alla fall jag, att fly till leran vid alltför ointressanta tillställningar. Nästa stopp blir nog Höganäsfabriken, där man alltid var när man var mindre. Älskar att gå och titta på alla koppar i olika färger men av samma modell, det är precis som gina tricot!

Övrig totalt meningslös fakta om lera är att kladdkaka faktiskt heter mudcake på engelska, oh yes!

"restaurang"

Det var inte så jävla underbart att inviga matan, den var inte spektakulär som vi trodde. Heter det spektakulär? Anyhow, snart ska jag upp till salen på tredje våningen (sitter hellre i elevrådsrummet och chillar) och sen ska vi ner till stan för att inviga mitt myndiga leg. Looking forward to it!

Blev väldigt käsnlig nyss när jag för andra gången läste ett fint brev som Maja och Axel skrivit till mig. Konstigt att små krusiduller (bokstäver) kan få en att må på ett visst sätt. Det ska jag kanske skriva projektarbete om? Gah, I'm freaking out.

Men skitsamma. Solen skiner, och man är tillbaka på Olympia. Det kan inte kännas fel (för idag blir jag arton)!

Adios.

Daily News

• Jag sitter i skolan och skriver idéskiss till projektarbetet.
• Ebba och Camilla har åkt till staterna.
• Jag är härmed 18.
• Nu inviger vi nya matsalen, yippie.