Det känns som en vana att vara ute och ränna på dagarna, för att sedan gå igenom sitt datorschema på nätterna. Det har varit mitt schema sen jag kom hem från Grekland. Det har endast gått sådär, låt oss säga tre dagar sen jag kom hem men rutiner sätter sig riktigt snabbt. Precis som parasiter.
Jag såg shutter för tredje gången med Emilia och Theo, och jag kan verkligen rekommendera att se en skräckfilm med Emilia. Hennes skrik klingar starkt i väggarna, och jag har för mig att jag har pratat om det här förut?
En tanke som har passerat min tankeväg (värsta motorvägen) under dagen, lyder som så:
Vardagen är som det bordet på mezo där ena stolsbenet är lite kortare än de andra så det vinglar när man lutar något på det. Ibland är det stablit, men helt plötsligt kan någon sätta ner en tallrik på det och då vinglar det till. Dagen är verkligen oförutsägbar. Detta låter ganska dramatiskt, men det är så det är. Det kan hända saker under en dag som ändrar hela ens liv. Det kan vara saker som får bordet att välta, men också saker som ger det stöd. I min vardag finns det alltid någon som håller upp bordet, eller lägger en träbit under det kortare benet, och det är jag väldigt tacksam för!
Nu vill jag sova och det ska jag förhoppningsvis göra snart. Adios.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar