We just don't care...

Efter en fullkomligt underbar helg är jag nu reso för nya tag. Trodde jag iallfall.

När jag först, bakis av trötthet, jobbar från 8-15 och sedan smälter på gröningen, åker jag hem för att mötas av äckliga mögeöburkar som jag råkat glömma i en kasse på mitt rum. Det var inte vilken kasse som helst, utan en "oj!"-kasse. Det är de som är gula och skabbiga ni vet. När vi var i domsten för ca 2 veckor sen åt vi pastasallad med dressing, och det är just de burkarna som jag har råkat lägga under min säng på mitt rum. Hur lyckas man att inte känna den groteska doft som stiger från dessa burkar? Det kan bero på att jag inte har sovit hemma på fyra nätter, eller att jag är lite täppt i näsan? Jag tror på det första alternativet i och med att jag kan känna dofter i allmännhet. Dåligt förslag, jag vet, men min ursäkt är att jag sovit kanske 1 timme inatt och att jag har jobbat och att jag har cyklat hem i skållhet sommarkväll och att jag åt en förträffligt god focaccia på espresso house. Trots att man sliter och stönar inne i hörnan är det alltid en annan känsla när man kommer in för att ta en fika. En otroligt mysig känsla! För att tvärt byta ämne...

Jag, Emilia och Camilla möttes upp på gröningen för att bränna oss bruna. Det resulterade i en kille som attackerade Camillas vad i vattnet. Några andra killar som kastade en boll på oss hela tiden (Emilia skrek såklart) och sist, men verkligen inte minst: Nipple-attacks! Hursomhelst, det var kallt i vattnet, men varmt i luften så vi stormtrivdes. Jag älskar sommaren, och jag ber till den man borde be till att den är här för att stanna. Det är inte alls mindre än en månad kvar tills skolan börjar, inte alls!

Jag vill bara säga en sak: P.D.A