Public Display of Affection

torsdag, juli 17

Waiting on the world to change

Istället för att bara tänka på sig själv och sina egna problem, kan man tänka på andra. Smart va? Hm, anyways. En gång när jag satt och väntade på Linda och Jocke vid ramlösatunneln orkade jag inte stå upp, därför satt jag ner på asfalten och kollade ut i det tomma intet. Efter en liten stund hör jag en röst som frågar "Har det hänt något?". Jag kollar upp och ser en tjej på kanske 13 år som kollar ner på mig med lite förstående ögon. "Va? Ehm, nej jag bara väntar på någon". "Aha okej" säger hon och går vidare. "Tack ändå" säger jag och vi ler lite åt varandra.

Hur underbart är inte det här? Främmande människor som tänker på andra och som är oroliga för någon de aldrig har pratat med eller ens sett. Det är så världen ska vara, inte någon brud som på nattbussen skriker "VAD?!" så fort man får ögonkontakt. Det lät dock väldigt cheesy det som jag skrev ovan om den omtänksamma tjejen, och det var inte så cheesy i verkligheten. Men fint var det i allafall, och ett av mina livsmål är att hjälpa en främling. Inte ett sånt mål man gör en gång och sen är det avklarat, utan sånt man gör hela tiden. Karma och "pay it forward" får vara mina inspirationer idag så får jag se hur mitt liv artar sig. Kanske borde sluta med laxen samtidigt? Äsh, en sak i taget. Have a nice day!

Inga kommentarer: