(Detta inlägg kan innehålla ironi, men jag säger inte var.)
Ni vet den där låten, där de i videon är på en hemmafest och äter akvariefiskar rätt ur ett akvarium? På den hemmafesten skulle jag vilja vara just nu. Att hoppa runt och skrika "you better fight for your right to PARDEY!" hade varit min räddning. Gärna med ett par oompa loompas bredvid (alltid haft en thing för korta, sjungande män).
Italienska och Japanska - prov idag, det gick väl helt ok. Vi repade också i aulan, vilket gick bra. Och skolan fick en extra liten krydda idag, Death Game! Till er som inte vet vad death game är, ska jag nu förklara med mina yttersta förklaringskunskaper.
Death game går ut på, precis som namnet antyder, att man ska döda varandra. Man ska vara den sista personen som överlever i spelet, då vinner man. I vårt spels fall, vinner man en iPod nano 16GB Grön. Man anmäler sig till "game-master" som organiserar allting och är själva kärnan i spelet. Vid spelets start får man en lapp med ett namn på, som man ska döda. Detta gör man genom att nudda personen med en banan och säga: "Pang! Du är död". Man kan också svinga, likt ett svärd, en purjolök mot personen och därmed döda den. När ens offer är dödat, ska man döda den personen som ditt offer har på sin lapp. Det vill säga, ditt nydödade offer ger dig sitt odöda offer, och för dig ett steg närmare vinsten. Det blir en så kallad dominoeffekt, som jag hört så mycket om. Det finns dock en hake, man kan skydda sig mot en banan genom att använda en flytväst (skottsäker väst, så trevligt) och mot en purjolök kan man skydda sig med en kudde (en osynlig sköld, snitsigt). Tur att det är flytvästar som gäller i vinter, annars hade jag vägrat! Till slut blir det alltså en person som står ensam kvar, och den personen har vunnit (OBS man får inte döda varandra i klassrum, cafeterian eller matsalen enligt olympias regelbok).
Jag var paranoid till max idag. Så fort någon köpte en banan, eller gick mot en i korridoren trodde jag att denne skulle döda mig. Usch, men det är värt det. En underbar julklapp skulle det vara att vinna en iPod. Inte för att jag behöver en, men jag kan tänka mig en otroligt glad lillasyster som hade gråtit av glädje. Grön är hennes favoritfärg också, tänka sig! Vad säger jag egentligen, jag hade sålt den på tradera, ni vet "Olympias death game-iPod" är värd mycket. Otroligt mycket. Så går beslutsamhetens friska hy, i eftertankens kranka blekhet.
Imorgon ska jag cuta mitt första offer, det ska bli väldigt spännande. Undra om man måste äta bananen? Isåfall kommer vinnaren att bli supertjock om den ska döda 400 elever (jag gissade på antal anmälda). Undra om kroppen ändras efter hur man lever, i miljö och sådant som Darwins finkar som vi pratade om? Det är klart att den gör det, men jag tänkte att ifall jag hade bosatt mig själv i djungeln med en kille, och vi hade börjat leva som djuren där. Då hade kanske vår avkomma ändrats lite och anpassat sig efter omgivningen. Vassare tänder, kunna klättra och slåss bättre, tänka djuriskt. Man kan odla fram en ny ras människa bara genom en liten flygresa, vad väntar vi på? Kajsa har upptäckt en ny tidsålder: "männonen".
Nu skrämmer jag mig själv. Hur kom jag att tänka på det här över huvud taget? No sleep and death game makes Kajsa go crazy. Supercrazy. Ninjacrazy. Teletubcrazy. Frodocrazy. Adios.
Public Display of Affection
torsdag, december 4
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar