för ederliga män

Igår var det föreställning på multiteket, och det var något av det mest nice-iga jag gjort i hela mitt liv. Först spelade Stics, sedan jag, Miranda och Stran, som faktiskt nu har fått ett bandnamn: Yesil (turkiskt s som uttalas som tj). Sist, men inte minst spelade Lada, och jag måste säga att alla banden var grymt duktiga. Vi fick mycket beröm också så det var väldigt trevligt. Efteråt åkte jag hem till Mackan och var där en liten stund, för att sedan bege mig mot Emilia där jag sov i hennes underbart sköna byxor. De är svarta, långa och gjorda av mjukt tyg. (De är dock lite för korta så jag såg ut som en clown när jag gick hem från ramlösa station med mina svarta nylonstrumpor undertill, en vit-röd-randig tröja och håret i en stor knut på huvudet. Sexigt!)

Jag kom hem, lade mig i min käre säng och somnade om. Jag vaknade för en halvtimme sedan (12:45) och känner att hela dagen har passerat. Men ack så fel jag kunde ha, det har den inte. Idag ska jag spela musik, har ett sjukt nice projekt på gång. Jag ska även äta massvis av pepperkakor för det är lucia. Sen ska jag hämta min gitarr och städa rummet, och ikväll får vi se vad som händer. Jag måste bara passa på att säga, att jag har mött chocolate.

Igår hade vi också redovisning av våra hemsidor, som gick bra. Det känns bra i alla fall, jag fick ganska bra respons så vi får se. Det är konstigt att det redan har gått en termin, det är riktigt läskigt. Jag är inte riktigt redo att vila ut mig, alltså, jag känner att jag har massor av saker att göra men samtidigt så har jag inte det. Det är en väldigt konstig känsla, som säkert går över snart jag menar, när sov jag senast till klockan ett? Har faktiskt för mig att det inte var så längesen jag sov jättelänge, men det var iallafall längesen innan den morgonen som jag sov ut ordentligt.

Nu ska jag improvisera lite med min gura (tycker inte alls om det smeknamnet)