You look so fine and I really wanna make you mine!

Ja ni. Vad har jag gjort den senaste tiden då jag inte har haft tid för datorn kan man fråga sig?
Jobb, jobb och haft det väldigt trevligt. Jag har även grubblat en del, och jag har kommit fram till att jag måste sluta sjunga för mig själv, när jag tror att ingen är i närheten. Inom loppet av en vecka har detta hänt:

• Jag skulle ta hissen ner när jag slutat jobba och var väldigt glad, när jag är glad så sjunger jag en trudilutt. Själva trappuppgången var helt tom, och jag började nynna lite på "pda" med John Legend. När hissen kommer, och jag går mot den öppnanade hissdörren möter jag en man som ska av på den våning vi är på. Jag ler och försöker att nynna vidare lite så att det ska verka helt normalt och att jag gör så hela tiden, överallt
• När jag är själv hemma sjunger jag, och häromdan när jag trodde att mamma hade åkt för att lämna huset för gott så klämde jag i ordentligt på refrängen till "songbird". Nej, tror ni inte att dörren öppnas och att mamma har glömt en mapp hon skulle ha med sig. Jag sjunger nervöst vidare, som att det vore helt normalt.
• Så tätt inpå som idag, cyklade jag hem ifrån stan. Det finns en cykelväg mellan gåsebäck och ramlösa station som är ideal för ensamsångare. Stor väg på ena sidan, och öde soptipp på den andra. Man kan se de man kommer att möta på väldigt långt avstånd, det går alltså inte att höra den andre personen när man får syn på dem. Detta ger en gott om tid att avsluta den vers man har börjat på, underbart praktiskt. I allafall, bakom kan man alltid vända huvudet då och då och även där är det lång tid för förbipasserande att komma ikapp. Jag sjöng min nyfunna andrastämma på hide and seek, och självklart så kommer det en kille i racerfart förbicyklandes och jag blev knäpptyst, big progress. Jag hade glömt att kolla bakåt på ett tag, ojsan.
• Jag tror jag har berättat om bussen förut, och det hände för ett längre tag sen, men jag tar det igen. Jag satt vid busshållsplatsen och sjöng, trodde att jag var själv, och sen kommer det förbi en gubbe och ler. Det var allt kort och sammanfattat. Nice eller hur?

Nog om sång, imorgon blir det packning, packning och ännu mera packning. Det tar tid att bestämma vad man ska ha med sig, på sig och vad man även kommer att ångra att man inte tog med. Hur nu det hänger ihop. Jag ska även klippa mig och kanske luncha med mor min. På kvällen blir det lite rajtan tajtan, och jag ska även träffa ramlösa city bikers innan jag åker. Jag kommer att sakna Helsingborg, men samtidigt kommer jag att bli negerkung. Det kan jag drömma om, jag har alltid för höga förhoppningar på min bränna. Men jag lyckas aldrig uppnå de resultat min hjärna vill att jag ska uppstå. Dubbel Merdé!

En bra kväll har jag haft. Jag och Maria köpte kyckling, ciabatta, vindruvor, digestive och ramlösa och satte oss på gröningen i den varma julikvällen. Ja, det är faktiskt juli nu. Lite bad, lite lax och massvis av maneter. Det var fullt av dem i norra hamnen, helt sanslöst.

Sms från kvällen när jag cyklade förbi 219. i racerfart borde jag kanske konstatera, som Maria satt på:
Maria Kullving: Jävlar va du cyklar kvinna
Kajsa Sjöberg: Hahahaha
Kajsa Sjöberg: Jag är en city biker du vet...
Maria Kullving: Just det ;)