En busschaufför

Å jag blir så arg! Med risk för att låta som en gammal tant så säger jag det igen. Å jag blir så arg!
Är det en del av busschaufförers policy att alltid vara så arga som möjligt mot resenärerna? Lär de sig det i skånetrafikens utbildning att man aldrig ska le mot en resenär, endast klaga på allt de gör och helst så ska man också ignorera deras existens totalt (Det gör man ju bäst genom att inte kolla dem i ögonen)?

Vem vet, de kanske har dåliga dagar hela bunten, eller så är det den här prishöjning som satt sprätt i skallen på dem. Det är det jag har fått höra de senaste två gånger jag har åkt buss.

Jag lämnade fram en 20-lapp.
"En halv inom stan tack" sade jag med den snällaste röst jag har (overdrive, men ni förstår).
"Du har inte en enkrona i växel?" svarade busschauffören (jag tror faktiskt det var hans snällaste röst också, i alla fall i det samtalet).
"Nej tyvärr."
"Är du säker?"
"Ja jag är 100 % säker."
"I fortsättningen får du alltid se till att ha med småmynt, vi har det så jobbigt med växel vi har inte hur mycket mynt som helst! Tänk om vi skulle lämna ut 9 kronor till varje passagerare, då hade vi inte haft några mynt kvar eller hur?"
"Eeeeh, neeej"
Jag tog min biljett och gick längst bak i bussen.

Jag förstår att det är jobbigt att lämna ut mynt osv, men är det mitt fel att de har höjt busspriserna? De kan i allafall säga åt en på ett normalt sätt istället för att explodera i en stor busschaufförsatombomb! Gah, exempel nummer två:

När jag idag hade skrivit provet i skolan, steg jag på bussen vid knutpunkten. Jag hade nyss tagit ut pengar så att jag skulle ha råd att åka hem och hade därför en hundralapp i plånboken.
"En halv inom Helsingborg." Jag lämnade fram min hundralapp.
"Har du inget mindre?"
"Nja jag ska kolla. Jo jag har en femma om det hjälper?"
"Jaha, tror du att du kommer långt med en femma eller?"
"Men du frågade om jag hade växel."
"Ja men man får tänka lite också!"
Sedan fick jag inte mitt kvitto som jag behövde för att byta buss så jag stod kvar och väntade. Busschauffören tittade frågande på mig.
"Mitt kvitto?"
"Ja har du inte fått det?"
"Nej det har jag inte."
"Jaja hmkpfrjjh...."
Sen tog jag mitt kvitto och satte mig längst bak i bussen.

Jag kan nämna att jag inte sa tack någon av dessa gångerna, som jag brukar göra. Någon borde baka en kaka av kärlek, glädje och värme som man kan bjuda de här busschaufförerna på. That should do it! Om inte så måste vi skriva om barnlåten "en busschaufför". Istället för att man sjunger "det är en man med glatt humör" så kanske man får sjunga "det är en ensam sabotör" eller "han vill att alla männskor dör".

Annars gick provet bra, min hosta har minskat och nu ska jag fördjupa mig inom ämnet naturalismen. Adios!