Jag är slut í hela kroppen, WOW vilket i jag gjorde fy vad coolt. Hur gjorde jag det? Aha, ííííiiiííí, det var mycket snyggare. Anyhow, att cykla fram och tillbaka från skolan = en mil. Det är jobbigt om det blåser och är kallt. Sen hade vi idrott, där fotboll stod på agendan. Gammal fotbollsspelare som man är går man stolt in på planen, men upptäcker - inte till sin stora förvåning - att man inte är lika duktig som man var förr. Eller ja, fysiken finns verkligen inte kvar. Jag brukade spela mittfält 2x45 minuter, hela matcher och det är klart man var helt död efter den en och en halvtimmen, men det känns lite sorgligt att man inte klarar 3x5 minuter. Vi var i och för sig en man mindre, och jag har inte sprungit på jättelänge. Mest cyklat, spinnat, stepat osv. Som grädden på moset fick jag näsblod och herr Giese sade: "Äsh in i matchen jag har spelat med brutna ben!". Det är faktiskt skillnad, han är ju tysk!
Nu har jag tagit mig en dusch, stretchat och ska bege mig mot Johan. Repelirepdags. Hoppas bussarna går ofta, jag har rört mig tillräckligt för idag. Och jag måste ladda inför morgonspinningen imorgon, då jag troligen kommer att dö ännu en gång. Jag borde sluta dö, det passar inte mig riktigt. Byebye!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar