Public Display of Affection

söndag, april 19

Flytta in hos en tysk

Jag kom att tänka på när Emilia skulle köpa thaibox igårkväll, det var riktigt roligt! Hon frågade mannen i kassan om allt det som stod på skylten utanför ingick i den boxen för 39 kronor, och han skrattade henne rakt upp i ansiktet. Han sa saker på thailändska och skrattade högljutt. Emilia och jag skrattade klart också, det är inte varje dag man får den reaktionen. Han kallade senare på sin kompis, som han sa någonting till sen skrattade de. Hans kompis kunde svenska, och svarade på frågan som Emilia ställde (kan tillägga att alla stod och skrattade under tiden). När den första killen (skrattmåsen) sa någonting på thailändska till han som kunde svenska skrattade de båda högt och killen i kassan var tvungen att lägga sig över disken så mycket som han skrattade. Vad fan? Vi skrattade med, lika högljutt som dem. Sen gick vi, skrattandes och den förste crazy thai boy kom ut och sa till Emilia "good bye Weasley" med skrattet precis bakom läpparna. Hände nyss det där?

Ja, en söndag likt alla andra, inget särskilt ha hänt. Eller jo, nu har hela tre kändisar kommit in på jobb.

Först ut var Nic Schröder, det måste ha varit förra sommaren. Runner up var Thomas Di Leva, sensommar skulle jag tro. Dagens höjdpunkt var Johan Wissman! Ack vilket jobb man har, rena rama röda mattan ibland. Jag har aldrig tänkt på hur söt han är, han var väldigt trevlig också. Down to earth och inte alls kändisgalen. Jag låter väldigt kändisgalen just nu, men ni förstår vad jag menar. Jag tror att han alltid fick spela Emil i Lönneberga på deras pjäser i lågstadiet, ja det tror jag.

Ikväll tänker jag plugga inför svenska-uppsatsskrivningen imorgon, och sen börja packa lite smått inför Kiel-resan. Det är inte långt kvar nu! Och tiden har gått fort som tusan, tacka den man ska tacka för sånt, snart är tvåan slut. En dag kvar i le Sweden, hur ska jag spendera den på bästa sätt? Och ja, mamma tyckte att jag skulle ta med en "gåva" till hon jag ska bo hos i Tyskland. Vad ger man en tysk? Jag funderade på wasa-knäckebröd, men ja. De gillar kanske inte knäckebröd? Sen är det så himla smuligt. En dalahäst kanske, visst de är fina men reaktionen blir: "ÅH Danke! Es ist sehr schön.. Cccchhp, annars då?" på ett ungefär, otroligt meningslöst. Men Marabou? De har väl inte aladdin-askar i Tyskland? Men det känns alldeles för pushigt att ge någon värsta chokladasken det är ju en kärleksgåva. Sacre Bleu! En dag på mig att hitta på en bra "gåva" och köpa hårspray. Merde, trippel merde!
Dags för kvällsmat, eller Abendessen som man säger i Deutschland. Dags att finslipa språket inför meiner deutsche Abenteuer! (Das ist nicht Deutsch, es ist nur "finden auf"-sprache). Adios.

1 kommentar:

Amanda Karlsson sa...

De enda kändisar som kommer till mitt jobb är knasiga och obetydliga författare som inte har något liv och därför har tid att komma till Helsingborgs bibliotek :P