Om detta är en människa

Den här kvällen har varit livsändrande. Efter en otroligt vacker dag, med varmt väder och mysigt sällskap på haket kastas man in i en värld av elände och sorg. Vår klass såg "Om detta är en människa" på stadsteatern, och det var något av det vackraste jag någonsin har sett. I en timme och 20 minuter står den här mannen och pratar, i jag-form, om dennes vistelse i Auschwitz. Det är inte långtråkigt, inte heller ointressant utan man sitter spänt med tårarna precis bakom ögonen och hoppas att man snart kan få gråta ut dem då det tar emot att hålla dem tillbaka. Jag kunde dock inte gråta, inte ordentligt. Det kändes så töntigt att gråta till att lyssna på hans prat, när han berättar om hur fångarna inte grät och hur de tyckte att det var en vacker dag enbart genom att se solen, och att känna dess värme. En sådan dag sitter vi vid konserthuset och solar med våra problem som 2 prov på fredag och funderar på vad man kan hitta på för roligheter på lovet. Samma dag åt de en torr bit bröd och några deciliter soppa, gick runt med sina tortyrtofflor och såg ändå den dagen som en fin dag.

Jag gav mamma en stor kram när jag kom hem. Vi kramas väldigt ofta men nu kändes det som att det behövdes extra mycket. Man behöver kramar när man sett den här föreställningen, jag tror att jag ska krama alla som är utklädda på skolan imorgon. Det är maskeraddag med påsktema så det kan bli roligt. May the best chicken win!

Nu ska jag gosa ner mig framför tv:n med en kopp thé. Njuta av kvällen och att det faktiskt är på väg att bli sommar nu. Vågar man sig på ankelbyxor imorgon? Man kanske får en fin kommentar av Emilia som idag.

-För ett år sen åt vi på haket exakt denna dag! Jag minns att det var så varmt att jag gick i kortbyxor.

-Ah, you slut!

Jo tack, den perfekta ice-breakern. Annars överlevde jag psykologiprovet, hade litet 1årsfirande på haket och njöt av dagen med de nära och kära. Ingenting kan få en på dåligt humör dessa dagar, då även de mest traumatiska historier får en att se vardagen med nya ögon. Tillbaka till verkligheten, adios.