Passiv rökning på hög nivå

Det har varit en lång lördag. Från morgonen, då man mådde sisådär efter gårnattens bravader, till kvällningen då man mår sisådär efter dagens bravader. Man känner när kroppen är trött, hela kroppen. Det är knappt att armarna flyttar på sig när man knappar in bokstäverna på skärmen, det är bara fingrarna som flyger omkring. Ganska konstig känsla.

Spelningen gick bra idag, det var riktigt roligt, och jag längtar redan tills 5e maj då vi kommer att spela i Lund. Jag har för mig att jag har berättat om de två strange pojkarna jag träffade utanför dunkers för några veckor sen? De som var som två illusioner från ingenstans och försvann lika spårlöst som de kom? I alla fall, när vi snackade utanför dunkers den soliga dagen kom vi in på ämnet musik, och jag berättade att jag skulle spela på dunkers den 18e. Patrik (som han hette) knappade in detta i sin mobil i sin kalender för att de skulle komma, men ack det gjorde de inte. Men senare under kvällen befann de sig inne på dunkers, det var nästan som om jag hade sett två spöken. Hade helt glömt bort att det hade hänt, trevliga surpriser.

Jag hade nyss berättat ett skämt om statyn bakom dunkers, någonting med att den såg ut som en efterbliven penis (kommer inte ihåg skämtet exakt) och jag tänkte att detta är någonting som Emilia kommer uppskatta. Men hon satt helt tyst och det var otroligt nära att jag skulle säga "ccchhh, annars då?" när jag såg hennes min. Killen bredvid oss rökte någonting som luktade otroligt misstänksamt, likadan som snowboardåkaren i Frankrike hade (inte för att det bara finns en som åker snowboard i la France, menmen) och det förklarade hennes min, den stirre-minen. Jag var nära på att ta om skämtet, men struntade i det eftersom jag då endast kunde tänka på efterblivna penisar och marujana. Bra kombination?

Det blir jobb imorgon, inte lite heller för den delen, så jag tänkte sova nu. I'm in need of heavy sleeping. Så kan man säkert inte säga men fuck that. God natt allesamman.