Du pratar fint

En liten fin konversation mellan två generationer på kajpromenaden.

Jag satt bakom the tivoli vid havet på statyn (favoritställe #3) för att vänta in Emilia. Det gick förbi två gamla par som pratade högljutt om gamla minnen och liknande för att underhålla mig, det var i alla fall den slutsats som jag lyckades komma fram till. När de gått förbi lägger sig lugnet över platsen, och rätt vad det är sticker ett huvud fram från kanten av statyn som jag sitter på. Det var en av damerna,

"HEEEJ" säger hon med ett brett leende. Jag blev först rädd, sen chockad, sen glad (och fortfarande lite chockad).
Vår konversation fortsatte och hon frågade hur jag mådde, lite småprat däremellan, och till sist ifall jag väntade på min käraste. Detta fick mig att skratta. Min fantasi skenade iväg och jag fick upp smeknamn som luffetuss, hjärtegryn och äppelpaj i huvudet. Inte okej!

Det var en väldigt fin dam. Inte på ett creepy sätt, utan hon hade en fin aura. Hon sa att hon tyckte det var viktigt att de unga har det bra, och att man pratar med dem. Vi klickade helt enkelt! Vänta lite, tillbaka till icke-kursiv text.

En sak jag har tänkt på är att man tillägnar alldeles för lite tid till sig själv. Något av det bästa jag vet är att sätta mig med min ipod vid havet och bara sitta. Det är så mycket man ska tänka på hela tiden och då är det skönt att ibland koppla bort allting och bara tänka på sig själv. När man sitter där och någon frågar en ifall någonting är fel kan man lugnt säga att man mår bra. När jag svarade den här damen detta, kände jag att jag mådde bra. Orden var värdefulla, och nu menar jag inte som "Hej, hur e läget? Det är bra tack, själv? Jo det är bra"- och sen går man vidare - värdefulla. De var kraftfulla. Trots att dagen gick emot mig på många sätt så mår jag bra. Jag åker till Kina imorgon bitti, kanske därför?

Om ni ser Jude Law repetera i Helsingör under tiden jag är borta, snälla säg ingenting!