Onsdagsdepp

Jag är lite smått avundsjuk på alla resenärer som åkt till Siesta idag. Det gör ont i hjärtat när jag tittar över mitt arbetsschema, men sånt är livet. Jag ska ha den bästa helgen i mitt liv här hemma, utan alla siesta-människor och det jag kommer att vara med om kan de aldrig slå inte ens om Jude Law bor i tältet bredvid. För då kommer jag att åka dit och bo med honom, och alltså vinner jag, eller nåt.

Skolan rinner ut för tillfället, man känner att de sista arbetena lämnas in, och de sista proven skrivs i de olika kurserna. Ingen mer matte i år till exempel, eller ja, detta läsåret i alla fall. Matte c ska bli en spännande resa dock! Jag kommer heller inte att ha några fler idrottslektioner, någonsin! Kan inte förstå att det är ett år sedan som vi satt i våra klänningar vid djävulstrappan mellan ace link och svea. Och om ett år är det vi som springer runt och skriker i våra studentmössor. Det är inte okej! Men vad ska man göra? Sommaren är otroligt efterlängtad, men det blåser lite väl kallt idag kan jag tycka? Inte riktigt samma som 40 graders värme på kinesiska muren, nej inte riktigt. Men det är fortfarande skönt att vara hemma, och jag njuter fortfarande av alla gräsmattor.

Ikväll hade jag tänkt få tag på en vän som ska få en sak av mig. Sen ska jag plugga inför italienskaprovet imorgon och även smida mina antisiesta-planer. För det första vägrar jag skriva siesta som S!ESTA och för det andra ska jag ta reda på vart Jude Law befinner sig. Sen ska jag sätta upp ett tält i min trädgård och lyssna på John Legend i flera timmar, som en John Legend-festival, varför finns inte det?

Nej, ingen negativitet här hemma inte, solen skiner ju. Ut med er!

ps. Bild från kinesiska muren