China countdown

Helgens krafter kommer och ger mig lugn. För tillfället känns det så. Jag har kommit långt med svenska-redovisningen, men matten ligger jag efter i. Det blir kvälls-sysslan för dumma mig som inte tar tag i allt plugg när vi får det. Ack ack. Det är nu exakt en vecka tills familjen far till Kina, vilket är helt sick, och jag har googlat lite om kinesisk vett och etikett. Man vill ju ändå smälta in i landet, så gott det nu går..

• Det är okej att tränga sig, om jag har förstått det rätt. Visst stör sig kineserna på förbislingrare, men det är mer accepterat än i Sverige. Bra att veta!
• Kineser har högre ljudvolym än svenskar, och därför kan det låta som att de skriker och skäller på varandra. "Så bli inte avskräckt om någon tycks skälla ut dig, han eller hon försöker kanske endast förklara att du har vackra blå ögon."
• I Kina slåss man för att betala notan.
• Att Kineser är artigare är en myt. De kan ställa upp på vad som helst för människor de bryr sig om, men för personer de inte känner spelar det ingen större roll. Som svenskar så att säga!
• Om man har mindre barn ska man inte bli chockad ifall folk vill komma fram och ta på dem, och bära dem. Måste varna Olivia...

Sen kom det till matbiten och det var ca 5 sidor långt, jag lyckades förstå att man inte ska peka på folk med sina matpinnar, inte heller slicka av dem. Pinnarna alltså. Vad sägs om att lära sig äta med dem först? Jag måste intensivträna nu så att jag lär mig. Och efter det blir det intygsinlämning på apollo, några timmars jobb och intensivplugg. Adios.