Don't be hasty

Min gårdag var stressig, god och fullkomligt underbar.

När jag slutligen skulle larma nere på jobb vill inte larmet sättas igång. Jag rutinkollade alla enheter så att inga dörrar var öppna osv men larmet ville helt enkelt inte sättas på. Efter x antal samtal till olika kollegor ringde jag till larmcentralen och de fick skicka en väktare som skulle komma och hjälpa mig. Nästan direkt, som det är med alla professionella människor, fixade han larmet och jag kunde bege mig in mot stan.

Jag hade dock missat tåget ut mot Theo, som bara går varannan timme på helgerna, så det blev lite mer än en timmes väntan på knutpunkten, hos Rosil på subway och på en fin liten bänk. Men väntan kändes kort, och jag kom ut till den lilla byn och möttes av hemlagad thaimat framdukat på bordet. Det var ombytta roller, då jag kände mig som en man som kommer hem efter arbetet och blir servad av sin fru, men gott var det!

Det var en rolig kväll tillsammans med brudarna, och jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket till TP innan (vilket är världens bästa spel btw). Nu ska jag snart åka till Mölle så jag borde dra mig. Det är synd att jag missar Gustavs och Malins brunch, men det himmelska mölle-brödet kompenserar det.

Adios.