Fjäril i magen

Idag gick jag lite över gränsen, men bara med ena foten. Jag tänkte att jag skulle vara smart men det är man sällan på beställning har jag nu konstaterat.

Jag låg i soffan på bottenvåningen och tittade på tv (sov) när Olivia ropade från trappan att det var en fjäril på hennes rum. Hon vågade inte gå in, utan ville att jag skulle komma och ta bort den. I och med att det bara var vi hemma var jag ju tvungen att göra det, men det finns ett smärre problem. Jag är minst lika rädd för flygfän som lillan är, så jag hade ingen aning om hur jag skulle gå tillväga utan att Olivia skulle förlora respekten för mig om ni förstår vad jag menar (Inte för att hon har någon nu men bättre 0 än minus!).

Jag började prata om hur ofarliga de var och hur vackra de var och hur otroligt det var att naturen kunde skapa något så vackert medans Olivia stod bakom mig och skrek "ÅÅåh jag fattar kan du inte bara smälla den?". Ack nej, inte smälla i onödan. Fjärilen kommer troligen ändå att dö inatt när det är minusgrader men den ska inte dö i vårat hus när den har flera timmar kvar att leva, åh nej!
Anywho, vi stod där i dörröppningen och såg på fjärilen som smattrade med sina vingar mot fönsterrutan. Den var skitäcklig, alldeles luden med stor kropp och jag kunde nästan känna dess tentaklar mot baksidan av mitt öra, iukh! Jag och Olivia stod där likbleka och visste inte vad vi skulle göra. Lillan trodde att jag skulle ta ut den, men det skulle jag aldrig i mitt liv göra. Hon litade på att jag skulle släppa ut den, men istället för att göra det gick jag bakom Olivia med händerna på hennes axlar och pratade om hur viktigt det är att man kommer över sin fobi. Jag berättade att den inte skulle skada henne och när vi sakta gick mot den med burken i handen Olivias såklart) började den flyga mot oss, och vi båda greps av panik och sprang skrikandes ut ur rummet och smällde igen dörren. Där var min teater över, jag kunde inte längre låtsas att jag var en modig storasyster som man kallar på när man vill ha ut insekter från sitt rum.

Vem var det inte sen som fångare fjärilen i en burk och släppte ut den? Lillan så klart, I taught her well. Nu ska jag ut och köra och sen ska vi äta pannkakor, long time no see. Adios.