Ska du med upp på lite...err...vad heter det?

Det är konstigt hur ens uppfostran sitter djupt in i kroppen och ens beteende. Jag har blivit uppfostrad som så att man ska vara artig, alltid be snällt och visa allmänn respekt mot andra människor.
Min uppfostran har resulterat i att jag när en kille säger hej, frågar om jag ska med honom och ger mig en slängkyss i förbifarten svarar: Nej tack!
Jag stod och väntade på min färdtjänst (även god vän) vid konserthuset då killen gick förbi och var allmännt dryg. Istället för att säga något i stil med "äckel!" eller "det enda som följer med dig hem ikväll är en spyfluga jävla pervo!" säger jag nej tack. Det fattades bara "jag väntar på min vän, tyvärr, men jag kan vara här samma tid imorgon kväll så kan vi kanske hitta på något, ta en fika eller så?" så hade mitt svar varit fulländat. Till mitt försvar kan jag dock säga att jag lät väldigt arg. Och jag såg nog ganska sur ut mot de män som sedan passerade platsen där jag stod.

Jag har nu fått höra att jag är lik flickan på bilden, eller bebisen eller vad man nu vill kalla det. Gissa varför? (Ledtråd - äpplen)

Nej det är dags för mig att sova nu, är fruktansvärt trött och ska jobba imorgon. Det var två veckor sen sist, så det ska bli roligt att komma tillbaka.
God natt och sov gott.