Det finns ingenting

Det är jobbigt att sakna när det inte finns någonting man kan göra åt det. Jag saknar 9m, och det finns inte ett sätt att det ska bli som det var. Jag saknar Malin, och det som har hänt går inte att göra ogjort. Jag saknar att sitta med pappa i hans morgonrock på julmornarna, med endast huvudet utstickandes ur öppningen.

Det sista går dock fortfarande att göra, men det hade varit lite kinky så jag tror att jag avstår. Anyways, jag har vant mig vid att sakna saker. Det är vardag nuförtiden, och det är inte så att jag tänker på det särskilt ofta utan det bara finns med. Jag tycker om att sakna, för då tar man vara på det man har med sig i stunden. Idag, ska jag äta sushi hade jag tänkt mig. Det är gott, och jag vill inte sakna det idag, verkligen inte. Sushi is the shit, I think a certain Filip would like it then.

Inatt blixtrade det, och när jag följde Camilla till parkeringen var det som att vi var jagade av paparazzi-fotografer, och det var underbart. Jag älskar regn, åska och blixtar och jag kunde bara komma på två låtar som hade blixt i sig. "Grease Lightning" och "Digiloo Digilej". I den sista låten sjunger de "blixtar och dunder". Det måste väl finnas fler? Jag lovar, att jag ikväll kommer att ha minst tre låtar till. Jag slår vad om 50 kronor, det är ett löfte. Och jag lovar inte saker så ofta, så detta betyder. Nu ska jag till stan, sushiiii!