Public Display of Affection

onsdag, augusti 20

Jag tänder på Ernst II

Jag får ofta höra att jag pratar i sömnen, och det ganska mycket.

Rosil sa att jag pratade ett främmande språk, helt flytande. Jag antar att det är "tungmål", men tänk om det faktiskt är så att jag kan ett främmande språk i mitt undermedvetna? Jag måste bli hypnotiserad så att jag kan ta reda på det. Jag kanske är den enda som kan prata flytande latin i hela världen?

Emilia sa att jag hade sagt "det blir 40 kronor tack!" och det tar jag som ett tecken på att jag kanske har jobbat för mycket den senaste tiden?

Theo sa att jag hade mumlat lite saker och sedan sagt, klart och tydligt: "Jag tänder på Ernst". Det är nog något av det mest pinsamma jag någonsin sagt, i sömnen alltså. I verkligheten ska vi inte ens gå in på. Jag tyckte dock att det var mer roligt än pinsamt. Jag är glad att jag har berättat om vårt "jag tänder på ernst"-skämt innan, annars hade det varit riktigt skämmigt. Jag tycker alltså inte att Ernsk Kirschsteiger är het, utan jag tycker om vårat skämt som vi har om hans egna tändsticksask. Och nej, jag är inte en stalker bara för att jag kan stava hans namn. Det är min tyska naturbegåvning som framstår, antar jag. Eller jag är kanske en Ernst Kirschsteiger-stalker undermedvetet/omedvetet? Nej, nu borde jag sova innan hjärnan dödar mig. För mycket tankar, för lite ork.

2 dagar till skolan, 4 dagar till födelsedag, 4 veckor till coldplay. Adios!

Inga kommentarer: