Måndagssorger

Jag trampade på glas. Mitt glas. Det låg på golvet och jag trampade på det. Men inte med flit, såklart. Jag trampade på ramen där glaset låg ovanpå. Och det gick sönder. Nu blöder det i foten. Men inte så mycket. En liten spricka blev det. Och det blöder. Men inte mycket. Jag har plåster men glaset är fortfarande sönder. Ramen går inte att köpa längre. Men jag kanske klarar mig utan glaset? Det söndriga glaset behövs inte. Jag sopar upp det och kastar iväg det. Någonstans där jag inte kan se det. Någonstans där jag inte behöver bli påminnd om det. Det krossade glaset jag trampade på. Det blanka och fina som jag tog sönder. Någonting som jag trampade på. Jag vill inte se det. Jag kastar ut det. Jag trampade på glas. Mitt glas.