Som ni kanske har läst i Camillas blogg så brukar hon titta på sundown om nätterna. I och med att jag är hos henne nu så kan man väl säga att det har smittat av sig, rejält.
Kvällen har haft fart och fläng, äventyr och romantik på hög nivå. Fotbollen var väldigt spännande, och jag och Camilla konstaterade att alla i det tyska landslaget heter "Schweinsteig" och att även de har slingor i håret, som alla killar hade i Österrike. Snälla nån, kan ni inte förstå att man inte ska ha det! Vanliga slingor kan vara snyggt, men inte de som får dem att se ut som en igelkott med en utväxt likt den kinesiska muren. Gah, nej jag ska inte vara ytlig., men jag gillar inte igelkotta-slingor!
Efter fotbollen kom vi in på lite snack om Johnny Depp, Kalle och chokladfabriken och sedan bestämde vi oss för att se chocolate. Det är en av de bästa filmerna som finns, det är nog den bästa. Jag kan inte riktigt bestämma mig, men såhär låg det till: Man kan inte se chocolat utan att äta choklad. Det är som att hoppa hopprep utan hopprep, självskrivet på något sätt. 22:50 sätter vi oss på våra cyklar och skyndar ner mot seveneleven, med den underbara frågan: När stänger dem? Gush, vi lyckas aldrig undvika vår blondighet. 4 minuter senare var vi nere på söder och lyckades köpa vår underbara marabou. Den räckte inte länge, vi behövde mer. När de bästa choklad-momentsen kom i filmen hade vi inte vår psykolog till hands. Det var traumatiskt, men vi överlevde som sagt. Det var nog Johnnys leende och hans dansmoves som räddade oss, för att inte tala om gittarspelandet! Scheisse, det är som om det var en Gud som spelade. Jag tror inte på Gud, men om han/hon/den/det hade funnits så hade det varit Johnny Depp som Roux i chocolat. Det är fo' sho'! Nu vill jag spela min och Strans chocolate-låt, det hade varit roligt och jag är verkligen på chokladhumör.
Nu kallar sundown. Nattinatt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar