Parlinoskräcken

Jag har nu spenderat ca 10 minuter med att försöka få ut min piercing, men den sitter som svärdet i stenen. Jag hade kunnat sälja den storyn till dreamworks; piercingen i kajsas öra. Den hade nog blivit riktigt känd, i alla fall i mitt lilla huvud. Nej men seriöst, den vill inte gå ut. Åka ut? Dra sig ut? Va fan den sitter där den sitter, och imorgon ska jag ner till guldsmycket och ta ut den. En liten rolig period, men jag tycker inte riktigt att jag passar i det.

Jag trodde att jag skulle klara mig från cancerpinnarna, men nej. Halv 10 åkte jag hem till Morre och joinade Linda och honom i en pratstund där det ingick många glada skratt. Inte ofta man träffar Linda nuförtiden, så jag kände att det hade varit roligt att hälsa på henne innan jag åkte till Svearikes huvudstad. Vi pratade bland annat om den nya parlino-reklamen som är skitläskig. Det är en gympalektion och en tjej pratar i telefon. Läraren kommer fram, och jag kommer inte riktigt ihåg om hon säger någonting, men hon tar i alla fall tjejens mobil och stampar på den så den går sönder. Man ser senare hur läraren sitter i bastun och man hör hur bastudörren öppnas och stängs. De har ett skräckfilmsljud och de zoomar in den här tomten som skymtas i bastuångan, gul och plastig som den är. Sen hör man ett skrik från läraren.
Detta har vi kommit fram till. 1. Borde inte plasttomten smälta i och med att det är 70+ inne i bastun? Vad är det för superdocka som inte smälter när den nått sin kokpunkt? Inte speciellt verklighetstroget. 2. Det vore mer verklighetstroget ifall tomten hade en BASOKA så att man förstod att läraren dog. Ofta man dör av en liten plasttomte, hellu? 3. Vi borde ta över reklamen och göra den till en enda stor days of our lives - kopia. Sätta alla de döda som dött i reklamerna på en ö med exakt samma scenografi. En bastu på en ö alltså, scheisse vad vi kan tjäna kosingen Linda.

Packlistan är skriven i detalj, Georgia Nicolson väntar på mitt nattduksbord, dags att nanna.
Sleep Tight.