Public Display of Affection

torsdag, juni 12

Torsdagen den 12e

Nu är jag snart klar med min packning á la Stockholm. Har bara de onödiga sakerna, som lakan, hänglås och liknande, som man alltid brukar glömma kvar. Kläderna blev som vanligt för många. Man vet aldrig vad man kommer att vilja ha på sig osv så jag plockar alltid med mig lite mer än nödvändigt. Gillar inte att stå utan alternativ och tänka: "FAN jag skulle haft med mig den tröjan!" Det är en väldigt störig känsla, siesta x1000 ska jag kanske säga.

Nu är det bara att planera lite extra inför the night som väntas imorgon kväll. Jag tror att jag lånar en av mammas klänningar, den som jag hade på o-festen. Det blir nog det, som vanligt haha. Hon sa till och med idag: "Är det verkligen lönt att du köper kläder, du använder ju bara mina!" Jag svarade: "Du vet hur jag är...Jag behöver variation i mitt liv!" Mamma suckade och gick upp för trappan. Kvar stod jag med 3 av hennes tröjor i handen, redo att åka ner i min resväska. Jag fick hejda mig och stoppa tillbaka två, jag kan ju inte ruinera henne eller hur?

Dagen började med en frukost med Matilda på Espresso House, sällan, och sen åkte jag hem till Miranda för att repa inför hbg-festivalen. Det gick väldigt bra, med cello, gitarr och underbar sång kan man få till det mesta. Det var inte min sång jag syftade på, jag är inte så självkär, det var Mirandas och Othilias sång, magnifik! Kom gärna förbi den 24e juli i stadsparken, det lär bli livat.

Nu hade jag tänkt packa klart det sista, spela lite gitarr och sedan bege mig ner mot knutpunkten. Jag lovar att jag ska ta farväl innan jag åker, det lovar jag av hela mitt hjärta. Fast å andra sidan, detta är verkligen inget farväl. Jag kommer hem på söndag, ingen anledning att bli nostalgiska. Nej usch tänkt så dör jag, eller vi, när vi är där uppe. Det är faktiskt fredagen den 13 imorgon, och det är då vi åker buss. GAH vi kommer att dö, eller nej vänta det kommer vi inte. Nu måste jag spela gitarr annars kommer min hjärna att döda mig, på riktigt. Detta är nu mitt farväl, fast det är inget farväl.
Ciao!

Inga kommentarer: