Okej, detta inlägg går till protest mot alla pensionärer som säger "dagens ungdom" hit och "dagens ungdom" dit. Jag blir så jäkla trött av att aldrig kunna göra rätt. Antingen ler man inte när de flyttar sig på cykelvägen, då hör man deras suckar bakom ryggen. Man kanske inte alltid orkar resa sig och lämna plats på bussen när man har extrem magknip och är på väg hem från skolan, sjukanmäld. Nej då är man "dagens ungdom" och så suckar de åt en. Detta hände tidigare idag när jag var på citygross:
I kassan framför mig stod där en pensionerad dam (jag undvek t*nt-ordet) och när hon skulle ta de sista varorna från vagnen upp på bandet så nådde hon inte riktigt. När hon lutade sig för att ta dem så åkte vagnen hela tiden lite bakåt så hon kunde inte nå dem. Efter några försök bestämde jag mig för att hjälpa och tog tag i hennes vagn-styre och gjorde så att vagnen stod på plats. Vi fick ögonkontakt och jag log åt henne, med tanke på att hon skulle säga tack och le tillbaka. Nej minsann så kul skulle vi inte ha. Hon mumlar någonting, blänger argt på mig och går sen till sidan av vagnen där hon når sina varor och plockar upp de därifrån. Hon går alltså en omväg varje gång hon ska lägga upp någonting på bandet. Vad hade jag nu gjort för fel? Kan någon säga hur man ska vara för att inte vara en "dagens ungdom"! Jag orkar inte med det längre. Nu får det fanimig vara nog. Jag är en dagens ungdom, jag är sexton år för tusan, jag ska vara en dagens ungdom. Nu ska jag leva mitt liv, cykla till Ebba för att vara miljömedveten och hälsosam. Det kan de gamla ta och...Ja...Baka kakor av eller någonting. Adjö!
(Det finns klart underbara gamla människor också. Mormor Rolf Morfar Ingeärd Farmor och Farfar!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar