Public Display of Affection

tisdag, april 15

Det kan ALLTID bli värre


Allting var skit. Svenskan hade blivit totalmejad på grund av att filerna inte gick att få in i movie maker. De gick inte att öppna med programmet så jag fick filma dataskärmen med min skruttiga lilla digitalkamera när vi spelade upp filmen vanligt. Detta resulterade i dålig bildkvalité och ännu sämre ljudkvalité. En timme efter att arbetet är färdigt kommer pappa in, håller fram kameran och säger: "Titta Kajsa, här trycker man så blir filerna till vanliga dvd-filer när man lägger in dem till datorn." Sen trycker han på en enda knapp, och vips så är allting löst. Skojar du med mig? Jag orkar inte med detta längre. Den här dagen har verkligen varit emot mig på alla möjliga sätt. Vill bara sova och vakna upp och möta en bra dag. En dag som har mycket att erbjuda. Först skola, då blir man av med en del inlämningar och prov och liknande. Sen ska man öva öva öva sax så att man är lite skillad på kvällen. Sen ska man träffa Fredrik, som jag inte umgåtts med på evigheter. Sen ska vi ner till dunkers och få bästa platserna till Ellens debutkonsert, heja Ellen! Efter det så blir det saxofon-spelning och sen ska jag hitta på någonting annat. Vad vet jag inte men jag ska fanimig göra någonting. Spela saxofon mitt på sundstorget en onsdagskväll, någon som vill joina? Äsh, dream on sugarpie. God natt!

1 kommentar:

Anonym sa...

Men eran film blev ju ändå bra. hihi puss