Ojoj, så här långt kom jag. Tänkte testa rundor lite på blogspot för att utöka min bloggaibily, men jag kom som sagt inte så speciellt långt. Borde egentligen montera ihop saxen, ja det ska jag göra jag ska först bara kolla en sista sak på datorn. Promise!
Jag tänkte nyss på att jag saknar sjunde himlen, aka seventh heaven. Därför hade jag tänkt sjunga den låten, tänk er min röst i ert huvud.
Seventh heaven, when I see their happy faces smiling back at me.
Seventh heaven, I know there's no better feeling than the love of a family.
Where can you go when the don't treat you right?
The answer is home, that's the one place that you'll find Seventh heaven.
Ooo seventh heaven.
Brings out memories doesn't it? För att visa hur geeky man är kan jag säga att jag inte kollade upp texten innan jag skrev den. Nej men tillbaka till tv:n. Hur trött är man inte på days nu? Det programmet jag så troget följde ett tag, och verkligen levde med, har förlorat gnistan. Den har slocknat! Allt det här med Marlena och att hon aldrig kan avslöjas är ju bara för mycket. De har sannerligen gått för långt. Oj tantvarning på meningen där kanske, men det är sant och jag är stolt tantmeningsanvändare. Jag läser inte ens daysbloggen längre, så mycket har jag slutat tycka om det. Kollar knappt på tv längre, vad är det som händer egentligen? Trots att saker är lite crazy just nu så vet jag att jag kommer alltid att ha kvar minnet av Johns snygge-miner på min näthinna. De kommer aldrig att försvinna.
NU är det saxdax. Bajbaj.
Jag tänkte nyss på att jag saknar sjunde himlen, aka seventh heaven. Därför hade jag tänkt sjunga den låten, tänk er min röst i ert huvud.
Seventh heaven, when I see their happy faces smiling back at me.
Seventh heaven, I know there's no better feeling than the love of a family.
Where can you go when the don't treat you right?
The answer is home, that's the one place that you'll find Seventh heaven.
Ooo seventh heaven.
Brings out memories doesn't it? För att visa hur geeky man är kan jag säga att jag inte kollade upp texten innan jag skrev den. Nej men tillbaka till tv:n. Hur trött är man inte på days nu? Det programmet jag så troget följde ett tag, och verkligen levde med, har förlorat gnistan. Den har slocknat! Allt det här med Marlena och att hon aldrig kan avslöjas är ju bara för mycket. De har sannerligen gått för långt. Oj tantvarning på meningen där kanske, men det är sant och jag är stolt tantmeningsanvändare. Jag läser inte ens daysbloggen längre, så mycket har jag slutat tycka om det. Kollar knappt på tv längre, vad är det som händer egentligen? Trots att saker är lite crazy just nu så vet jag att jag kommer alltid att ha kvar minnet av Johns snygge-miner på min näthinna. De kommer aldrig att försvinna.
NU är det saxdax. Bajbaj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar