Public Display of Affection

måndag, april 28

Three is the magic number...tralala

Ensam hemma ikväll. Hur underbart är inte det? Nu kan man göra saker man aldrig kan göra annars, som att dansa ballongdansen eller äta limmet som sitter under stolpuffarna. Inte för att jag någonsin skulle vilja göra detta, men alternativet finns. Och det var längesedan jag kände den frihet som jag känner nu. Och varför sitter jag då vid datorn kan man fråga sig? Adjö.





Let's go to the park. I wanna kiss you underneath the stars. Maybe we'll go too far. We just don't care.

Inga kommentarer: