Like sands through the hourglass

Jag måste ge all min heder till manusförfattarna i days. De är verkligen några av de mest logiskt tänkande, uppfinningsrika och smartaste människorna på vår planet kallad Jorden, aka Tellus.

Inte nog med att alla döda människor nu lever på en ö, där scenografin är exakt samma som i staden Salem, så har Roman och Marlena turistliknande hawaii-skjortor på sig. Wtf? Varför har de fula brittiska turistskjortor på sig? Och vart fick de dem ifrån? Det är inte så att man hittar ett par hawaii-skjortor sådär mitt på en ö. Isåfall hade det varit en sjukt hysteriskt rolig slump. Hade jag hittat dem hade jag nog bara skrattat tills jag dog, så var det problemet löst. Anyways, antagligen vill de få fram att de är på en öde ö så att alla, även de som inte är så smarta, kan förstå handlingen.

En annan clever sak gäller Nicole som är kär i Brady, eller ja hon är kanske inte kär men hon är i alla fall jävligt kåt på honom. Hon har en liten djävul som är en exakt kopia av henne själv som sitter på kanten av hennes martiniglas och säger åt henne att förföra honom. När hon sedan lyfter martiniglaset trillar hennes minidjävul omkull och skriker, och till slut blir hon till ett askmoln. Magnifikt! Det är verkligen förtjänt en oscar. Ingen i Salem har en egen vilja, de behöver antingen en minidjävul, ett microchip inplanterat i huvudet eller någon från familjen dimera. Scheisse!

Att alla människor i Salem är sjuka i huvudet är verkligen ingen överraskning, med tanke på den incest-stad det är. Alla, verkligen alla, är supertröga eller allmänt efterblivna och när man ser deras intriger och relationer är man väldigt glad att man bor i Helsingborg. Ibland kan vi vara lite som days, men samtidigt är vi väldigt bra. Jag gillar Helsingborg. Ja, längesen jag skrev ordentligt om days tror jag, jag minns när Marlena var mördaren och det var det som var själva intrigen. Nu förklarar hon sin kärlen till Roman när John letar arslet av sig efter henne. Slut!

Ha en bra dag, ciao.